Kategorier
Personligt

Min personlighet, hur den är

Min personlighet kanske enligt några, eller eventuellt många, är lite konstig och udda. Personligen så tycker jag att den är väldigt normal. Jag skulle i alla fall inte vilja ändra något av den eftersom jag är så nöjd och trivs så bra med den.

Min personlighet

Vad är det då som jag menar med min personlighet? Det finns självklart en massa olika saker som jag skulle kunna ta upp här. Men det är speciellt ett område som jag kommer att fokusera på, nämligen hur jag är i relationer med andra människor.

För grejen är att jag har svårt för att umgås med mer än en person åt gången. Är vi tre, eller fler, så tycker jag att det är väldigt jobbigt och obekvämt. Jag trivs inte alls i sådana situationer om jag skall vara ärlig.

Är det så att jag befinner mig i ett sällskap, där vi som sagt är tre eller fler, så blir det automatiskt att jag drar mig undan, även om jag befinner mig rent fysiskt på plats. Jag blir tystlåten, säger sällan något såvida jag inte blir tilltalad. Blir jag det, att någon till exempel ställer en fråga till mig, så svarar jag oftast kortfattat. Jag säger inte mer än nödvändigt, som om jag underförstått vill säga att ”snälla tilltala inte mig, lämna mig ifred.”

Ett exempel på en situation

Som ett exempel på en situation som rör min personlighet och det jag skrev om ovan är när jag har varit ute på resuarang med flera andra. Det har varit sällskap på 10-15 personer, långt över min gräns där jag känner mig trygg och säker med andra ord.

Jag kan ha suttit tyst för mig själv i min egna lilla bubbla när någon exempelvis har frågat om min mat var god, bara för att ta ett exempel. Den som ställer frågan menar säkert väl, kanske tyckte han/hon att alla andra hade ignorerat mig och nu ville personen vara trevlig och låta mig komma med in i diskusionen.

Men för mig är detta något som stör mig och som gör mig irriterad. Jag vill bli lämnad utanför den sociala gruppen som existerar just då, jag vill befinna mig i min lilla bubbla för mig själv. Så i en situation som den så kanske jag bara svarar ”sådär” och sedan vänder blicken åt ett annat håll.

Hur vill jag att det skall vara

Så hur vill jag då att allt skall vara? Hur skulle en bra situation vara för att matcha min personlighet?

Jo, jag skulle nog allra helst vilja vara osynlig. Ja, inte på riktigt alltså, men på ett sådant sätt att ingen skulle lägga märke till mig. Jag skulle kunna befinna mig mitt i en social grupp utan att någon egentligen såg mig där. Inte bokstavligen osynlig men ändå på ett sådant sätt att folk skulle ignorera mig fullständigt.

Jag skulle kunna stå mitt i centrum i en grupp, men ändå befinna mig strax brevid. Eller allra helst en bra bit ifrån, trots att jag står mitt i. Det är svårt att förklara, jag vet det. Men är det så att jag verkligen måste befinna mig i ett sällskap så vill jag allra helst att ingen lägger märke till mig.

Det perfekta för min personlighet

Allra helst så vill jag undvika att befinna mig i situationer där jag är tillsammans med mer än en annan. Kan jag låta bli att hamna i sådana situationer så passar det min personlighet perfekt.

Men det är inte alltid det blir så att man kan undvika det. Då är det bara att bita ihop och krypa in i min lilla bubbla. Där vill jag befinna mig ifred och vill allra helst att ingen stör mig någon enda gång.

Man kan slutligen ställa sig en enkel liten fråga – Är jag osocial?

Ja, jag är den första att erkänna det. Jag är verkligen osocial men jag trivs med det, väldigt bra. Det är helt enkelt som så att jag trivs bäst ensam eller med ytterligare en person. Max en person.

Foto ifrån Visualhunt

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.