Jag har och har haft en del sjukdomar som inte alltid är så roliga att leva med. Dock så finns det en sjukdom som jag i och för sig bara hade under mindre än ett dygn men som var det värsta jag har varit med om. Sjukdomen jag tänker på är kristallsjukan och det är inget roligt att råka ut för.

Kristallsjukan är inget man leker med

Det hela utspelade sig i början av januari 2013, en lördagskväll, det borde vara den 5 januari. Jag och min sambo hade gått och lagt oss och vi låg och pratade lite, jag låg på sidan, vänt mot henne, och helt plötsligt så känns det som om jag är på väg och svimma. Jag lade mig i stället på rygg för att se om det gick över. Har för mig att den värsta känslan av att vara på väg att svimma då försvann. I stället så upplevde jag det som jag bara trodde var en myt, nämligen att hela rummet snurrade. För det gjorde det verkligen, allt i rummet snurrade runt. 

Jag väljer då att blunda och jag somnar så småningom. Några timmar senare så vaknar jag och känner att jag måste gå på toaletten. Jag sätter mig upp i sängen och märker att jag inte kan sitta still, kroppen bara gunga fram och tillbaka. Än mindre så kan jag resa mig upp för att gå så jag väljer att lägga mig ner igen och somnar om. En stund senare så vaknar jag igen och gör ett nytt försök. Men det fungerar inte denna gång heller så jag lägger mig ner igen och sommar åter igen om. En stund senare så vaknar jag ännu en gång men det går inte resa sig upp och gå på toaletten. 

Jag väcker nu min sambo och säger som det är. Hon försöker hjälpa mig men det fungerar inte så hon säger åt mig att krypa ut till toaletten vilket jag gör. Där så sätter jag mig på toalettstolen för att kissa, samtidigt som jag håller mig stenhårt fast i ett element som finns jämte, allt för att kunna hålla uppe. När jag för klar så kräks jag innan jag kryper tillbaka till sängen för att somna om.

En snurrig dag

När jag vaknar sen på söndagen så har det inte gått över. Varje gång jag skall gå på toaletten så får jag krypa dit och jag kräks flera gånger. 

Kristallsjukan gör att ens balanssinne slås ut, det är därför jag har svårt för att sitta upp och än mindre gå. Det är därför jag också kräks, blir helt enkelt åksjuk av att röra mig.

Så förmiddagen under söndagen ägnas åt att bara ligga så still som möjligt i sängen. Rör jag på mig det minsta så blir jag illamående och snurrig.

Det är nu de hemska tankarna kommer. Jag var helt övertygad om att detta inte skulle gå över, att jag skulle ha det så här resten av livet. I mina tankar så såg jag mig själv boendes på någon form av vårdinrättning, för jag insåg att jag inte mer skulle kunna på hemma under sådana förhållande.

Till sjukhuset

Efter några timmar så ringde jag min mamma, hon är trots att utbildad sjuksköterska (även om hon inte har jobbat som det sedan dess jag föddes). Hon sa åt mig att ringa 1177, alltså vårdguiden, för att fråga om råd.

Jag gör detta och när jag har beskrivit min situation så frågar hon jag pratar med vad min läkare har sagt. Säger då att jag inte har varit i kontakt med en läkare ännu. Svaret jag då får av henne att jag direkt skall in till sjukhuset och att jag skall ringa en ambulans med en gång.

Så jag gör detta, får prata med en larmoperatör och en sjuksköterska. Får reda på att mitt ärende inte är prioriterat men att ambulansen skall komma inom 30 minuter.

Tiden går och de 30 minuterna försvinner och blir mer än en timme. Ingen ambulans dyker dock upp. Jag känner att jag behöver gå på toaletten igen och tänker att det är bäst att göra det innan jag skall transporteras till akuten. Så jag kryper ut på toaletten ännu en gång. Väl där så gör jag upptäckten att allt det snurriga är borta. Jag försöker att resa mig upp och jag kan nu stå upp. Så jag går ut ifrån toaletten, säger till min sambo att det har gått över. 

Därefter så ringer jag 112 igen, får då reda på att ambulansen snart är hos mig. Förklarar då att jag inte längre är i behov av den så larmoperatören avbokar och säger att jag får ringa igen om jag skulle behöva åka till sjukhuset.

Borde nog ha åkt in

Efteråt så har jag funderat på om det var så klokt att avboka. Jag tror att det bästa vore nog att trots allt åka till akuten även om jag kände mig okey. Det vore nog en bra idé att bli undersökt för att se om jag var helt friskt.

Jag mådde i och för sig bra då och dagarna efteråt. Någon vecka efter så kände jag mig lite snurrig igen men det var säkert bara en inbillning. Det är väl lätt hänt att man känner efter lite väl mycket hur man mot och tror sig ha den ena sjukdomen efter den andra, speciellt om man har upplevt det en gång.

Kristallsjukan, vad är det

Vad är då kristallsjukan? Enkel förklarat så har alla en form av kristaller någonstans i örat som sköter om ens balanssinne. Rubbas dessa kristaller så blir man yr. Det är egentligen inte så farligt men är väldigt obehagligt.

Jag har förstått att det finns olika grader av kristallsjukan. En del som drabbas av det känner sig bara konstant yra men kan leva ett normal liv under tiden de är sjuka. Men jag kunde inte ens sitta upp, än mindre gå, och jag blev illamående så fort jag rörde mig.

Nu skall jag ärligt talat säga som så att min diagnos är helt och hållet grundad på det jag fick fram efter att ha sökt på nätet. Jag vet inte till 100 procent om jag hade kristallsjukan denna dag eftersom jag aldrig var kontakt med en läkare.

Det kan mycket väl ha varit något helt annat jag drabbades av. Men symptomen stämmer så väl in med kristallsjukan så jag tror nästan att det var detta jag led av denna helg för drygt 6 år sedan.

Kristallsjukan eller inte, det var i alla fall några väldigt jobbiga timmar jag hade då. Jag har aldrig innan detta eller efter mått så dåligt som jag gjorde denna helgen. Nu hoppas jag att jag aldrig mer kommer att få uppleva det fler gång.

Fotokredit: UkelensVisual hunt / CC BY-ND