Sinnesro i olika miljöer och i själva livet

Sinnesro

Det finns många som lämnar städer, stora som små, för att bosätta sig ute på landsbygden. Helst av allt så vill de bo så öde som möjligt, långt ifrån grannar och vägar. Allt detta för att finna lite lugn och lite sinnesro. Visst låter det fint och trevligt? Jag skulle tycka att det vore helt okey att bo så, i alla fall i ett litet tag. Kanske max i en vecka.

Mitt sätt att finna sinnesro

Problemet är att jag skulle inte finna sinnesro i att bo så, mer eller mindre mitt i ingenting. I alla fall inte i någon längre period. Som sagt, en vecka kanske men mer skulle jag nog inte stå ut. Efter en tid så skulle det säkert börja bli jobbigt för mig.

För jag tycker, tvärtemot andra, att stillheten och tystnaden efter ett kort tag blir stressigt. För mig är att vara stilla, uppleva lugnet och tystnaden en stor stressfaktor, inte direkt en väg till att finna sinnesro.

För mig om jag ville finna sinnesro så vore det nog ett val att göra tvärtom det som Jonna gjorde, nämligen att flytta till en storstad. Jag känner mig nämligen lugn och avspänd om jag hör ljud omkring mig. Kanske inte all typ av ljud, men som exempel så hör man i lägenheten jag bor i en hel del bilar nästan jämt och ständigt på avstånd. Det är för mig ett väldigt rogivande ljud. Eller att bara sitta på en parkbänk inne i centrala stan och se på människor som passerar förbi, det är mitt sätt att finna sinnesro.

Jag kopplar av när det är lite ljud (viss typ av ljud) runt omkring mig, när det är lite folk och lite rörelse. Men skulle det vara tyst, stilla och öde, ja då blir jag smått stressad. Då börjar det krypa i kroppen på mig och jag blir rastlös.

Alla är olika

Men det är tur av vi är olika. Att en del av oss kan finna sinnesro i tystnaden medan andra finner den i storstadens ljud. På sätt och vis så är jag trots att lite, lite avundsjuk på personer som kan koppla av mitt i ingenting och verkligen kan njuta av livet. Skulle vilja kunna det också faktiskt.

Foto via Visualhunt.com

Annorlunda är det man egentligen vill att alla ska vara

Annorlunda

För något år sedan så fick jag se ett citat. Det var på en genomgång på min arbetsplats (en skola). Det var ett citat som jag fastnade för direkt när jag såg det, ett citat om att vara annorlunda.

If you are lucky enough to be different, don´t ever change

Citatet kom från ingen mindre än artisten Taylor Swift.

Våga vara annorlunda

Det som citatet säger är precis så som jag känner. Är man lycklig nog att vara annorlunda så varför ändra sig. För ärligt talat, vem vill vara som alla andra?

Personligen så tycker jag att det är bättre att vara unik. Att skilja sig från mängden, att sticka ut lite. Det är bättre och viktigare att vara sig själv än att vara som alla andra.

Ser man på bilden till detta inlägg, så är det lätt att förstå vad jag menar. Vem vill vara ett par vita skor, samma som alla andra, när man kan vara ett par röda unika skor. Det är roligare och trevligare att sticka ut lite i mängden än att vara som alla andra.

Vara den man är

Jag är kanske inte så där annorlunda som jag skulle vilja om jag ska vara ärlig. Men samtidigt så är jag inte heller som alla andra. Jag kanske skiljer mig från mängden men inte så mycket som jag skulle önska jag gjorde.

Jag är som exempel aldrig brytt mig om mode. Jag aldrig haft på mig sånt som man ”ska ha på sig” för att vara inne. Jag har aldrig brytt mig om märkeskläder till exempel. När jag var ung var det viktigt att ha jeans av ett speciellt märke. Sådant brydde inte jag mig om.

Men samtidigt som jag är annorlunda så sticker jag inte ut så mycket som jag önskar. Ibland skulle jag vilja vara så där extremt annorlunda. Kanske tatuera hela kroppen eller färga året neongrönt, bara för att ta ett par exempel. Jag beundrar de som verkligen vågar sticka ut. De som är sig själva till 100% och inte bryr sig ett dugg om vad andra säger.

Annorlunda på många sätt

Nu är det inte bara när det gäller utseendet som man kan vara annorlunda. Det går att skilja sig från mängden på många sätt. Hur man är som person. Hur man pratar. Hur man uppför sig och så vidare. Det är kanske utseendet som man tänker på i första hand men det går att vara unik på många sätt.

Hur man än är så är det viktigt att vara den man är. Att ha en egen stil, en egen personlighet och inte vara som alla andra. Det är klart bättre att vara ett äkta original än en blek kopia av någon annan. Bättre att gå sin egen väg än att följa mängden. Ju mer annorlunda man är desto bättre enligt mig. Vågar man vara sig själv så är det beundransvärt.

Det är viktigt tycker jag att verkligen finna sin egen stil. Att inte titta och bry sig om hur andra är och ser ut. Jag tror att det är först när man hitta sitt rätt jag som man verkligen trivs med sig själv. Det är först då man känner sig som hemma med sig själv. För om man försöker vara som någon annan så tror jag att man blir osäker på sin identitet. Det är inte lätt att vara sig själv när man försöker vara en annan.

Det är så här jag önskar att jag kan vara. Jag skulle vilja vara de där röda skorna i mängden av vita skor. Kanske är jag detta redan, kanske har jag lång väg att gå innan jag är unik. Det är svårt att säga och att avgöra själv.

Fler som är annorlunda

När vi satt där på min arbetsplats så var det en kollega som sade något bra. Det var något i stil med ”När läsåret är slut skall vi ha sett till att alla par skor är unika”. Med andra ord, skolan skall få se till att alla är unika. Att alla är en egen personlighet. Att var och en av eleverna är annorlunda på sitt sätt.

Bilden har jag hämtat ifrån Yoddler.

Risker måste man våga ta för att vinna något

Risker

Läste en sak idag som fastnade på min hjärna direkt. Det var ett engelskt citat som stod tryckt på en tröja och det löd: ”The riskiest thing is to take no risks”. På svenska så blir det ungefär, fritt översatt, ”Den största risken man kan ta är att inte ta några risker”.

Risker man måste ta

Denna strof fastnade som sagt på min hjärna och jag har tänkt på den en hel del under dagen. Först så lätt det lät banalt tyckte jag. Men ju mer jag tänkte på det ju mer insåg jag att det stämmer ju verkligen. Man måste våga riskera något, tar man inte den risken så kan man aldrig lyckas.

För det är som alla säkert vet att man måste våga ta en eller flera risker här i livet. Våga göra något som man kanske inte vågar egentligen. Det är säkerligen oerhört nyttigt att våga ta det där steget som egentligen känns skrämmande och som man fruktar enormt mycket. Men man måste våga ta det ändå, man måste våga ta risken.

Ibland kanske man lyckas, ibland (och kanske oftast) misslyckas man, men man har i alla fall försökt. Det är ju så att det är av alla misslyckande och motgångar som man lär sig saker, som man växer av och som man får sin erfarenhet av. Utan att ta risker och ge sig ut på främmande vatten så får man svårt att nå misslyckande och i sin tur svårt att växa som person.

Våga ta risker

Man måste helt enkelt ta en och annan risk och våga misslyckas en och annan gång för att nå framgång, Utan att ta några risker så får man det svårt att lyckas här i livet. Man kan inte rida på framgångar hela tiden. Man kan inte bara gå den säkra vägen, det inger bara en falsk trygghet, Man måste riskera lite. Man måste våga för att vinna och för att växa som person.

Så visst stämmer det, den största risken man kan ta är att inte ta några risker alls. Man vinner inget på att vara feg.

Måste nog skaffa den där tröjan tror jag.

Fotot kommer ifrån Pixabay och är fotograferat av inspiredimages.