Gamla foton är alltid värda att bevara

Gamla foton

Sommaren 2014 var jag i Halmstad på en begravning. Med mig hem så fick jag en stor låda med en massa gamla foton jag fick låna. foton som tillhörde min släkting som hade avlidit.

Gamla foton

Nu är det inte bara denna låda med foton jag fick låna 2014 som jag har haft tillgång till. I familjen så finns det stora mängder foton från förr. Gamla foton som jag förmodar kommer ifrån min far- och morföräldrar. Dessutom så finns det tusentals gamla diabilder som främst min pappa har tagit. Dessa har jag scannat, men det vore kul att kunna identifiera folket på bilderna.

Detta är något jag verkligen älskar, alltså gamla foton och sånt. Jag håller på en hel del med släktforskning och att då få tillgång till foton på gamla släktingar är en ren guldgruva. Har man namn på de som finns på korten och kan koppla detta till personer i det släktträd som byggs upp så ger det en helt ny dimension. Man får ansikten till alla de namn man har letat upp.

Att få sitta och bläddra igenom album eller högar med gamla foton är kul. Inte bara ur ett släktforskningsperspektiv. Det är också ett sätt att se tillbaka i tiden. Se hur människorna förr klädde sig, bodde och gjorde. Även om det inte är släktingar på alla bilder så ger det en inblick i hur det såg ut där släkten levde förr. En kunskap som är väldigt värdefull.

Tyvärr så är det ibland så när man hittar gamla foton från släktingar att de inte har skrivit vad och kanske framför allt vem korten föreställer. Man misstänker att det kan vara någon gammal släkting men inte vem. Jag inser då att jag borde gå igenom alla de kort jag har liggandes i datorn och skriva något om korten. Till exempel vad det föreställer, när det är taget och vilka som finns med på bilderna.

Björkeslätt

BjörkeslättJag har haft tur att då och då hitta gamla kort som på något sätt berör mig och min släkt. Många av dessa kort kommer från släktingar men jag har också hittat en del på nätet. Kortet på huset är intill är ett exempel på ett foto jag har hittat på nätet. Det föreställer en gård som har bebotts av släktingar i ett par generationer. Det enda jag har sett av denna gård innan är ladan längst till höger. Men jag hade tur att hitta detta kort på sidan Digitalt Museum och blev överlycklig. Att få se ett kort på en gård där min släkt har bott i några generation är snudd på obeskrivligt.

Fotot längst upp kommer ifrån Pixabay och är fotograferat Gadini.

Kända personer som har funnits i min släkt

Kända personer i min släkt

Nästan alla som släktforskar får säkert någon gång frågan ”har du hittat något spännande i din släkt?” eller så får man frågan om man har någon kunglighet eller åtminstone någon adlig person i släkten eller i alla fall några kända personer. Chansen till att man skall ha någon ur kungafamiljen eller från någon adlig släkt är för de flesta rätt liten.

Kända släktingar

Personligen så har jag inga kungligheter. Jag har inte heller några kända släktingar. Men jag har hittat en och annan släkting som är rätt spännande. I alla fall i sin enkelhet. Det är sådana personer som gör släktforskningen rolig.

Voiter

Det mest spännande i min släkt tycker jag är Voiter, som var min mormors farfars farfars farmors morfar. Han föddes 1638 i Polen och var polsk soldat i kriget mellan Polen och Sverige i mitten av 1650-talet. Han blev på långfredagen 1655 tillfångatagen av ryttare Arvid, soldat i Karl X Gustafs arme, från Gullebo i Gärdserums socken strax utanför Åtvidaberg. Han fördes 1658 till Sverige och slog sig ner i Gullebo där han tjänstgjorde som dräng och han gifte sig 1666 och fick två barn. Han dog till slut 1710.

Han tog namnet Pålson här i Sverige, detta på grund av att han kom från Polen. Det finns faktiskt en som har skrivit en uppsats om honom vid Stockholms Universitet.

Organisten Nils

Nils Persson Kindius föddes 1630 i Kisa och död 1668 i Vreta Kloster. Han ska ha varit min mormors farfars mormors mormors farfar och det sägs att han var den första organisten i Vreta Kloster. Helt klart är att han tjänstgjorde som organist i klostret.

Om honom kan man bland annat läsa följande som jag tycker säger en hel del om Nils:

Dom 2da Post Trinit…. Eodem die begrofs hederlige och förståndige man Nils Persson i Hornstäfve, organist uti Wreta

Soldaten Magnus

För en tid sedan hittade jag en person som var spännande. Det är min mormors farfars farfar. När han gifte sig så stod han upptagen som soldat. Sedan när han dog så hittade jag följande minnestext om honom, skriven av prästen.

”Afkjedad Corporal boende på Hennelbjörke ägor, född den 13/7 1770. Tjent i 27 år från 1791. Bevistat fälttogen i Tyskland och Norrige. Varit fången i Frankrike, erhållit Tapperhetsmedalj. Feck affkjed med pentjon den 13 juli 1818, begrafs den 28 maji.”

Det är alltså en man som gick i pension som korpral efter 27 år som soldat. Han har varit med i två krig. Som jag förstår, med tanke på beskrivningen och när han levde, så var det Andra Napoleonkriget 1812-1814 samt fälttåget mot Norge 1814. Han satt krigsfåna i Frankrike, var och hur länge vet jag inte. Dessutom så fick han en tapperhetsmedalj. Att hitta sådant här är väldigt spännande och lockar till vidare forskning.

Sen så har det varit en hel del tragiska saker som har hänt. En släkting sägs ha blivit mördad, även om ingen fälldes för det. Jag har två systrar i släkten som drunknade då de gick igenom isen när de var ute på en å som små barn.

Jag har självklart också många som liksom många andra i Sverige emigrerade till USA. Har faktiskt kontakt med ättlingar till några av dessa idag vilket är kul.

Foto via Visual hunt

Detektivarbete när man sysslar med släktforskning

Detektivarbete

Jag gillar, som många kanske vet, att släktforska. Under de senaste dagarna har jag ägnat väldigt mycket tid åt detta och en sak slog mig helt plötsligt när jag höll på med forskningen – Släktforskning är ett riktigt detektivarbete.

Detektivarbete framför datorn

För om man tänker efter lite så är forskningen om ens släkt ett rent detektivarbete. När man sitter framför sin dator så sitter man och letar intensivt efter fakta om en person. När man letar kanske man finner något som i sin tur ger ledtrådar till var man skall leta vidare efter andra uppgifter om personen i fråga. Steg efter steg så lägger man till den ena informationen efter den andra och till slut så får man en bra och förhoppningsvis intressant information om personen ifråga.

Med andra ord ett detektivarbete, eller kanske snarare ett arbete som en polis utför när denna skall lösa ett brott. Då letar man efter ledtrådar och man får hela tiden nya sådana. Till slut har man så mycket fakta att man vet hur helhetsbilden ser ut.

Som exempel på hur detta detektivarbete inom släktforskningen kan se ut är att man exempelvis vet att man har en släkting som levde i början av 1800-talet. När man håller på att leta efter information om denna person genom att till exempel läsa husförhörslängder så ser man helt plötsligt att denna person som är ens släkting får ett syskon som man inte visste om. Ser man i husförhörslängden att det har tillkommit en ny person i familjen så får man gå in i födelsebok för att verkligen se att det är ett syskon (att föräldrarna är de samma).

Man kan sen med de uppgifter man får fram börja kartlägga denna nya familjemedlem genom att följa den framåt i tiden. Han eller hon kanske gifter sig så småningom, slår ner sina bopålar någonstans, får barn och till slut dör. Genom att leta och följa ledtrådar får man till slut en bild över en person som man inte visste fanns.

Detektivarbete med släkten

För en tid sedan sysslade jag med ett riktigt detektivarbete när det gällde min släktforskning. Jag har en släkting, en kusin till min farfar, som emigrerade till USA. Jag vet vilken dag hon emigrerade med sedan efter det så vet jag inget. Inte var i USA hon hamnade. Vad som hände med henne sedan och om hon bildade familj och så vidare. Det fanns en tanke inom mig om att jag kunde ha ännu fler släktingar i USA än de jag känner till idag.

Jag har läge varit med i en grupp på Facebook som är till för att svenskar skall få hjälp att leta efter släkt i USA och amerikanare efter släkt i Sverige. Tyckte att det var dags att börja använda denna grupp. Ville se om jag kunde få lite ledtrådar om min släkting, som förövrigt hette Anna Kristina. Jag publicerade lite uppgifter om henne, när och var hon var född, när hon emigrerade och så vidare. En kort stund efter så kontakta en kille mig och ville veta lite mer fakta. Jag skickade de uppgifter som jag kände till. En stund senare så återkom han och talade om att han inte hade funnit så mycket. Men han hade hittat hennes SSN-nummer, alltså Social Security Number. Genom detta nummer kunde han se att hon hade bott i Oregon.

Hitta graven

Jag fick då en idé om att använda webbtjänsten Find A Grave. Det är en tjänst där bland annat privatpersoner lägger upp fakta och bilder om gravar på kyrkogårdar i USA. Jag sökte på hennes namn och på delstaten Oregon. En av träffarna jag fick såg ut att stämma bra in. Födelseåret stämde och det stod uppgifter om hennes pappas namn i Sverige och det stämde också. Jag meddelade killen som hjälpte mig detta och han plockade fram mer fakta om denna person. Allt stämde inte till hundra procent men det var såpass nära att denna Anna Kristina troligen är min släkting.

Jag skickade ett mail till kyrkogården för att se om de hade fler uppgifter som kunde bekräfta att hon var den jag tror att hon var, eller om det gick att avfärda henne. Har ännu inte fått något svar tyvärr. Killen i USA som hjälper plockade dock fram fakta om hennes eventuella dotter och dotterns man. Är det rätt Anna Kristina jag har hittat så ser det tyvärr ut som om denna släktgren tar slut i och med dottern då hon inte fick några barn.

Så drömmen om en ytterligare släktfamilj i USA tar kanske slut i och med detta. Men genom ett bra detektivarbete har jag i alla fall fått reda på en massa om Anna Kristina som jag tidigare inte visste. Skulle det vara så att det inte är rätt person jag har hittat så får arbetet fortsätta. Ett detektivarbete inom släktforskningen tar aldrig slut.

Foto via Visual hunt

Släktforskning är en mycket spännande hobby

Släktforskning

En hobby som jag har, i alla fall sporadiskt, är släktforskning. Tänkte därför att jag i ett antal inlägg skulle skriva lite om det. En gång i tiden så hade jag faktiskt en blogg om enbart släktforskning men det är ett tag sedan nu. Men några inlägg som sagt om ämnet skall det nu bli.

Släktforskning

Det hela med mitt intresse för släktforskning började någon gång för väldigt länge sen, slutet av 80-talet tror jag. Av någon anledning så fick jag då upp intresset för att forska i min släkt. På den tiden var det inte så lätt. Att sitta hemma med sin släktforskning som man gör nu var inte att tänka på utan ville man leta upp sina anor så fick man bege sig till stadsbiblioteket.

Det var dessutom lite krångligare för mig eftersom jag då, som nu, bodde i Borås och är född i Halmstad där jag hade släkten tillbaka ett antal generationer. Så när jag ville leta upp något så fick jag titta igenom några kataloger över mikrofilmer, fylla i ett beställningsformulär och lämna in det på biblioteket som beställde hem det ifrån Halmstad.

Efter några dagar, upp emot någon vecka kom dessa till Borås och jag fick då bege mig till Stadsbiblioteket, sätta mig vid en mikrofilmsläsare och bläddra i mikrofilmsrullarna efter det jag var ute efter.

Hade jag tur så hade jag beställt hem rätt filmer och jag fick reda på lite uppgifter. Sen fick jag beställa hem nya filmer, vänta någon vecka och upprepa hela proceduren igen. Det tog som ni förstår tid att släktforska och jag tröttnade rätt snabbt.

För några år sedan väcktes intresset till liv igen och numera är det betydligt lättare att forska. Ett abonnemang på någon tjänst på nätet (det finns ett antal att välja mellan) och jag kan när jag vill sitta och leta i mikrofilmer från hela landet. Med andra ord betydligt lättare att forska numera. Med lite tålamod så kan man faktiskt komma rätt långt tillbaka på kort tid. Om man har lite tur vill säga.

Foto via Visual hunt