Sinnesro i olika miljöer och i själva livet

Sinnesro

Det finns många som lämnar städer, stora som små, för att bosätta sig ute på landsbygden. Helst av allt så vill de bo så öde som möjligt, långt ifrån grannar och vägar. Allt detta för att finna lite lugn och lite sinnesro. Visst låter det fint och trevligt? Jag skulle tycka att det vore helt okey att bo så, i alla fall i ett litet tag. Kanske max i en vecka.

Mitt sätt att finna sinnesro

Problemet är att jag skulle inte finna sinnesro i att bo så, mer eller mindre mitt i ingenting. I alla fall inte i någon längre period. Som sagt, en vecka kanske men mer skulle jag nog inte stå ut. Efter en tid så skulle det säkert börja bli jobbigt för mig.

För jag tycker, tvärtemot andra, att stillheten och tystnaden efter ett kort tag blir stressigt. För mig är att vara stilla, uppleva lugnet och tystnaden en stor stressfaktor, inte direkt en väg till att finna sinnesro.

För mig om jag ville finna sinnesro så vore det nog ett val att göra tvärtom det som Jonna gjorde, nämligen att flytta till en storstad. Jag känner mig nämligen lugn och avspänd om jag hör ljud omkring mig. Kanske inte all typ av ljud, men som exempel så hör man i lägenheten jag bor i en hel del bilar nästan jämt och ständigt på avstånd. Det är för mig ett väldigt rogivande ljud. Eller att bara sitta på en parkbänk inne i centrala stan och se på människor som passerar förbi, det är mitt sätt att finna sinnesro.

Jag kopplar av när det är lite ljud (viss typ av ljud) runt omkring mig, när det är lite folk och lite rörelse. Men skulle det vara tyst, stilla och öde, ja då blir jag smått stressad. Då börjar det krypa i kroppen på mig och jag blir rastlös.

Alla är olika

Men det är tur av vi är olika. Att en del av oss kan finna sinnesro i tystnaden medan andra finner den i storstadens ljud. På sätt och vis så är jag trots att lite, lite avundsjuk på personer som kan koppla av mitt i ingenting och verkligen kan njuta av livet. Skulle vilja kunna det också faktiskt.

Foto via Visualhunt.com