Natt eller dag

Vilket är bäst egentligen, natt eller dag? Det är självklart något som är olika ifrån person till person. För mig personligen så trivs jag som allra bäst nattetid. Det är då som jag mår som bäst och känner mig som mest kreativ.

Natt eller dag?

Skulle jag få välja så skulle jag allra helst vara uppe varje natt och sen sova på dagen. Jag tror att det är något som skulle passa mig perfekt.

För rätt många år sedan så arbetade jag natt, från ungefär 22:00 till 06:00. Sen åkte jag hem och sov hela dagen. Detta var något jag verkligen trivdes med. Något som jag mådde riktigt bra över att få göra.

Skulle jag få chansen så skulle jag vilja göra det igen, jobba natt och sova på dagen. Tyvärr så är samhället inte konstruerat på så sätt att det är möjligt.

Jobba natt

Jag tror inte jag är ensam om att känna så här. Det är nog många som hellre vill jobba på nätterna och sova på dagarna. Tänk om samhället skulle vara uppbyggt så att det även anpassades för sådana som oss.

Jag skulle vilja att affärer och andra servicestället hade öppet dygnet runt. På så sätt så skulle vi som vill vända på dygnet ha samma service som de som lever på ett traditionellt sätt. Rent ekonomiskt så tror jag det skulle vara bättre för exempelvis affärsinnehavarna dessutom. De kan sälja varor dygnet runt, de kan utnyttja lokalerna dygnet runt och så vidare.

Någon kanske tänker att det skulle bli dyrt för arbetsgivarna. Att de skulle behöva betala ut OB-tillägg för oss som vill jobba natt. Tvärt om, nattskiftet är ingen obekväm arbetstid för mig, snarare är dagtid det. Det är då jag skulle behöva OB-tillägg.

Sova på dagen

Inte nog med att jag gillar tanken på att jobba natt, jag älskar dessutom att sova på dagen. Får jag chansen att sova någon gång under dygnets ljusa tider så sover jag bättre än på natten. Jag känner mig mer avslappnad och utvilad efter att ha sovit på dagen.

Jag känner mig dessutom mer kreativ nattetid, mer villig till att arbeta. Får alltid en massa bra idéer när det börjar bli mörkt ute. Idéer som jag skulle vilja jobba med en hel natt.

Foto via VisualHunt

DNA

Microsoft vill försöka med att lagra data i DNA. Detta låter riktigt spännande tycker jag .Personligen så tror jag att framtidens lagringsmedium är exempelvis DNA.

DNA för att lagra data

Det går ju inte att komma ifrån att DNA-strängar är fantastiska på att kunna lagra information. I vart och ett av alla strängar vi har i kroppen så finns det enorma mängder information om oss själva. Delvis även om våra liv kan man kanske säga.

Det svåra är kanske att kunna föra över information till strängarna, att kunna ”programmera” dom om man skall uttrycka sig grovt. Men det är detta som Microsoft nu forskar om och delvis redan har lyckats genomföra.

Mängden data man kan lagra är enorm, ett gram DNA kan lagra uppåt 1000 miljarder GB data. En svindlande hög siffra. Det är så enorma mängder data att det inte behövs några större mängder DNA-strängar för att kunna laga den mängd information vi idag har.

Just det här med att utnyttja biologiska enheter för att lagra information tycker jag är intressant. Jag har funderat en hel del på om man skulle kunna bygga upp en konstgjord hjärna och använda den till att lagra information. Mängden data vi har lagrad i våra hjärnceller är stor, riktig stor. Men det som Microsoft nu forskar på är att ta det hela ytterligare ett stort steg vidare.

Framtida datorhallar

Lyckas det så kanske framtidens datorhallar inte är så som de ser ut idag med mängder av servrar. Det blir snarare ett biologiskt laboratorium fyllt med provrör (nåja, inte provrör men jag använde det som ett exempel bara).

Detta är som sagt riktigt spännande och det är nu bara att hoppas på att Microsoft lyckas med sin forskning inom en snar framtid. Jag tror dock inte på att vi under min livstid kan få möjligheten att köpa en dator där hårddisken har bytts ut mot en sträng DNA. Men jag tvivlar inte på att detta kommer komma i någon form någon gång i framtiden.

Fotokredit: Pavel P. via VisualHunt.com / CC BY-NC-SA

Stillhet

När det gäller att umgås med människor så vill jag gärna ha stillhet runt omkring mig, inte en massa prat, diskussioner, skratt eller vad det nu kan vara. Men annars i livet så är stillhet något som kan stressa mig en hel del.

Stillhet

Jag har helt enkelt svårt för att umgås med människor som helst enkelt måste prata jämt och ständigt, sådana som har ett behov av att göra sin röst hörd i tid och otid. Det är den typen av människor som har en vilja av att hela tiden höras, sådana som använder sin röst till att få både uppmärksamhet och bekräftelse. Den typen av människor har jag svårt för att umgås med.

Jag vill hellre ha det lugnt, tyst och ha stillhet runt omkring mig när jag umgås med andra. Det är inga som helst problem för mig att umgås med andra utan att behöva prata jämt och ständigt. Jag tycker att man kan umgås med varandra även i tysthet, kanske säga något då och då bara.

Många gånger så har jag tänkt att ett liv i form av ett klosterliv skulle passa mig ibland, i alla fall några dagar då och då. Det är inte det religiösa jag är ute efter utan just det där att ha människor runt omkring mig utan att för den skull behöva prata med dom.

Inte folkskygg

För jag är inte folkskygg eller någon enstörig. Jag vill ha människor runt omkring mig, i alla fall i en liten och lagom mängd. Men jag har inget behov av att prata hela tiden och inte heller att höra på när andra pratar. Jag vill umgås i tystnad och stillhet helt enkelt.

Men det finns andra händelser i livet där stillheten inte är något jag trivs med. Man skulle tycka att jag skulle trivas ensam ute i naturen, där det verkligen är stilla och tyst. Men en sådan miljö stressar mig faktiskt. Det lugnet tycker jag är jobbigt och påfrestande.

Jag trivs helt enkelt bäst i stan med liv och rörelse runt om mig. Men, som sagt, jag har inget behov av att få prata hela tiden eller höra andra prata. Jag vill umgås men under stillhet och lugn.

Photo via Visualhunt.com

Arbetsglädje

Jag läste ett citat för en tid sedan som fick mig att tänka på arbetsglädje, på hur viktigt det är att man har kul på sitt arbete och trivs med det man gör. Upplever man detta så är jag övertygad om att man också då gör ett bra jobb.

Arbetsglädje

Citatet jag läste kom ifrån den i år bortgångna Olle Blomqvist, mannen som en gång i tiden startade upp postorderföretaget Ellos. Det han sa var följande.

Det är glädjen som är den viktigaste drivkraften

Och detta stämmer ju så otroligt bra. Trivs man på sitt arbeta och känner arbetsglädje under tiden man arbetar så gör man dels bättre i från sig och levererar bättre resultat. Dels så orkar man också prestera bättre, jobba mer och leverera mer.

På mitt förra arbete, det jag hade innan det jag har nu, där jag arbetade med Internet så kände jag ingen arbetsglädje. Visserligen så var det kul den första tiden men det avtog väldigt fort. Under den större delen av tiden jag jobbade där så vantrivdes jag och jag kände ingen som helst arbetsglädje. Under de förhållandena så var det inte så lätt att göra ett bra jobb, hur intresserad jag än var av själva arbetsuppgiften. Motivation fanns inte där helt enkelt.

Nuvarande situation

Nu på mitt nuvarande arbete så är det tvärtom. Där är det kul att jobba, jag trivs grymt bra och känner en stor arbetsglädje. Alla mina kollegor är grymma, trevliga och de brinner verkligen för det som de gör, Allt det smittar av sig och det är oerhört inspirerande att jobba där.

Visserligen finns det dagar då det inte är så kul, så är det väl på alla arbetsplatser. Men överlag är det bara positiva känslor med mitt nuvarande arbete. Jag har skoj där, jag trivs betydligt mer än vad jag vantrivs.

Nu på min nuvarande arbetsplats så har jag visserligen vissa uppgifter jag skall göra. Men jag är rätt fri i hur jag gör dem och lite också också i när jag gör dom. Jag behöver visserligen vara tillgänglig för andra under hela arbetstiden, men vad jag arbetar med under tiden är valfritt.

På mitt förra arbete så var det mer som att vara en liten robot som gjorde nästan samma saker den ena dagen efter den andra. Visst hade jag ett ansvar men när det gällde att utföra arbetet så fanns det inte mycket svängrum, det fanns oskrivna regler för hur jobbet skulle utföras.

Så att känna arbetsglädje är oerhört viktigt. Känner man det så trivs man bättre och man gör ett bättre arbete. Glädjen får man ifrån kollegor, arbetsplats och arbetsuppgifter ger en så mycket i drivkraft. Klaffar allt det är det en fröjd att jobba.

Fotokredit: KatieKrueger via VisualHunt.com / CC BY-NC

Släktforskar

Jag släktforskar som säkert en del av er som läser detta känner till, tror till och med att jag har bloggat om det förut. En av anledningarna till att man släktforskar är att man vill ha svar på en massa frågor. Den viktigaste och kanske största av alla frågor man ställer sig är att man vill veta vem man egentligen är och var ifrån man kommer. Nu menar jag inte rent geografiskt utan från vilken typ av människor man härstammar ifrån.

När man släktforskar kommer frågor

Självklart kan man inte få svar på alla de frågor man har när man börjar att släktforska. Dessutom så kommer det hela tiden nya frågor ju mer fakta man finner om sin släkt. Men får man under tiden man släktforskar svar på några frågor så är man troligtvis lyckligt lottad.

Sen så finns det självklart frågor man aldrig kommer att få något svar på. Det kan vara allt ifrån små saker som inte hände för allt för länge sedan till stora saker som hände för väldigt långt tillbaka.

Jag tänkte på en sådan sak idag. Någon gång för mycket länge sedan så måste någon som jag härstammar ifrån ha anlänt till Sverige. Tänk om man skulle kunna få veta hur man var släkt med den i ens släkthistoria som satte de första stegen på det som idag är Sverige. Det måste ju ha varit någon som man härstammar ifrån som gjorde detta. Tänk om man kunde få reda på var de satte sina första steg och varifrån de kom.

Nu går det självklart inte att gå svar på dessa frågor men det är en kittlande fantasi att fundera på. Likväl så vore det kul att få reda på hur ens släkt har levt genom hela historian här i landet. Hur levde de under stenålderstiden eller bronsåldern? Var de bönder eller vilda vikingar som åkte runt om i världen och plundrade exempelvis kloster och kyrkor under vikingatiden. Hur är ens släktrelation med den första i ens släktled som blev kristnat?

Frågor som är kittlande

Frågor som alltså kan kittla ens fantasi men som man aldrig kommer att få svar på. Det var ju först i mitten av 1600-talet som man man, åtminstone för ”vanligt folk” började göra anteckningar om vem man var och vem ens föräldrar var. Innan dess fanns det sällan någon dokumentation om enskilda individer. Så det blir svårt att hitta tillbaka längre än så när man släktforskar. Men som sagt, det är rätt spännande att tänka på det.

Nu finns det kanske lite kvar i en som härstammar från exempelvis då den första i ens släkt som trampande på ”svensk jord”. Det har gått väldigt många generationer sedan dess och mycket blod, DNA och gener har blandats i en salig mix. Men ändå, man har ju släkt i rakt nedstigande led som går ända tillbaka tills det ögonblicket och ännu längre tillbaka än så.

Svaren får man som sagt aldrig, det får man leva med. Men man kan ju fortsätta med att fantisera om det.

Fotot kommer ifrån Pixabay och är fotograferat av domeckopolSläktforskar man dyker det upp frågor

Blodprov

Jag gillar inte att ta blodprov. Detta trots att jag har tagit så många prov nu, framför allt under de senaste åren. Man tycker att jag borde bli van men jag känner fortfarande en stor olust inför varje provtagning.

Blodprov är inget kul

Trots att jag har genomgått en del undersökningar som är betydligt värre än ett blodprov så är det just dessa som jag känner mest olust inför. Jag har i skrivande stund genomgått tre stycken magnetröntgen, ett ryggmärgsprov och ett benmärgsprov.  Man kan tycka att det i jämförelse med dessa så skulle ett blodprov vara en baggis. Men så är det inte, långt ifrån.

Jag känner mig inte nervös inför ett blodprov. Snarare så är det en stark olustkänsla. Förr så trodde jag att det var en rädsla inför att bli stucken men själva sticket tänker jag inte på när det tas. Det är snarare det där med blodet som jag känner obehag inför.

Blod

När jag var yngre, ungefär i tidig tonår, så kunde jag inte se blod utan att svimma. Kanske så är det detta som finns kvar inom mig fortfarande. Jag har inte svimmat i åsynen av blod i vuxen ålder men känslan av att vara på väg att svimma har infunnit sig i samband med blodprov.

När det är dags att ta ett prov så tittar jag alltid bort eller blundar. Egentligen så tittar jag bort redan då provtagaren förbereder provtagningen. Jag vill helt enkelt inte se alla rör som skall fyllas.

En gång för ett par år sedan gjorde provtagaren misstaget att säga att jag kommer att ta sex stora rör med blod ifrån dig. Då svarade jag att det inte känns så bra just nu hos mig. Jag kände helt enkelt att jag var på väg att svimma (även om det troligen var ren inbillning).

För något så sa provtagaren inget men jag fick se henne plocka ihop 6-7 rör varav en del var stora. Detta räckte för att jag skulle känna mig dålig. Jag sa inget utan bara blundade och försökte koppla av. Efteråt tyckte provtagaren att jag var väldigt blek och hon erbjöd mig lite vatten. Tackade nej till detta men ja till den slickepinne hon erbjöd mig sen. Jag behövde få upp blodsockret tyckte hon.

Blodprov i framtiden

Det troliga är nog att jag alltid kommer att känna denna olust inför alla provtagningar. Jag kommer säkert få svimningskänslor även om jag kommer att hålla mig vaken. Det är alltså inte själva sticket som jag känner obehag inför utan i stället vetskapen om att det finns en massa blod i närheten av mig och att det är blod som kommer ifrån mig.

Såvitt jag vet så är det dags för nästa blodprov senare i höst. Jag är inte rädd eller nervös inför detta, inte redan nu i alla fall. Men jag tänker på det ibland med en allt växande olustkänsla.

Fotokredit: NTNUmedicine via Visual hunt / CC BY-NC

Barndomens somrar

Tänk vad ett fotografi kan väcka minnen till liv. Det är i och för sig ett av syftena med att ha fotografier, att minnas händelser, platser, personer eller ögonblick. Satt och tittade på ett fotografi nyligen och fick en massa minnen om de somrar man upplevde som barn.

Barndomens somrar

För en tid sedan, ett bra tag sedan om man skall vara noga, så skannade jag in en massa diabilder. Det rörde sig om cirka 6500 stycken om jag inte minns helt fel. Det var diabilder som min pappa har tagit genom åren och som vi nu ville spara även i digitalt format. Alla bilder är nu sparade på flera ställen, både fysiskt och i det så kallade molnet i olika tjänster. Dessutom så fick min mamma och mina syskon varsitt USB-minne med alla bilder.

Jag satt och tittade på några av dessa bilder för en tid sedan och såg då bland annat bilden ovan. Det är ett foto på mig och min bror vid vår dåvarande sommarstuga i Vilshärad, cirka en mil norr om Halmstad. Stugan är såld och riven sedan ett antal år tillbaka. När fotot är taget vet jag inte, men jag (som är den äldsta av oss) ser ut att vara en så där 7-8 år, kanske något år äldre, så det bör vara under första halvan av 70-talet.

Det var i den stugan som vi i stort sätt alltid tillbringade våra somrar. Jag minns som om vi var där hela tiden som mina föräldrar hade semester, vi flyttade mer eller mindre ner där och bodde där i minst fyra veckor. Så minns jag det i alla fall, vet att vi bodde där bra länge under sommaren i alla fall.

Ett paradis

Som liten så var det ett paradis. Visst, det var trångt i stugan, det var två små rum. I början hade vi inte ett direkt kök utan bara en liten vrå där vi kunde laga mat. Rinnande vatten fanns inte utan vi fick hämta i en brunn och toaletten var ett utedass som låg i skogen. Så småningom byggdes stugan ut och vi fick både ett ordentligt kök och toalett inomhus.

Men som sagt, det var ett paradis ändå trots enkla förhållanden och trångboddhet. Man kunde vara ute och leka jämt och ständigt nästan och stranden med havet låg ett par minuters gångväg från stugan. Det var bara ett par hundra meter fågelvägen ner till en stor strand. Det var så nära att man oftast hörde folk som var på stranden och man kunde höra havets vågor väldigt ofta.

Varje år så gjorde vi en mängd utflykter. Ett givet mål var att åka ner till Helsingborg och ta båten över till Helsingör. Där shoppades det billig mat (det var på den tiden maten var billigare i Danmark än i Sverige), vi fick köpa lite godis på båten och vi fick dessutom en stor glass men en chokladboll på toppen.

Det fanns också en handelsbod i närheten av stugan dit man gick och köpte glass då och då. Ibland gick vi också upp till campingen som låg en bit från och spelade minigolf. Det var också en höjdpunkt på den tiden.

Inte så roligt i tonåren

När jag kom upp i tonåren så var det inte fullt lika roligt att åka med, inte så konstigt kanske. Men nu som äldre så är det i alla fall kul att minnas tillbaka till ens barndoms somrar. Det var kul på den tiden, ett paradis i all sin enkelhet.

Besökte förövrigt stället hösten 2014. Stugan var som sagt inte kvar och mycket runt omkring är förändrat.  Handelsboden är borta sedan många år. Campingen och minigolfen finns kvar däremot. Och stranden, ja den är kvar precis som havet.

Foto föreställer mig själv (till vänster) och min bror vid den sommarstuga familjen hade förr om året. Fotografiet är fotograferat av vår pappa.

Lugnet och olugnet

Detta inlägg kommer att handla om mig personligen. Rättare sagt om vad jag upplever som störande och vad jag upplever som lugn. Det är vad jag tror inlägget kommer att handla om. Så är tanken i alla fall så här när jag börjar skriva. Planen är ett inlägg om lugnet och icke-lugnet i min värld.

Lugnet och icke-lugnet

Jag vet att jag kan vara extra känslig för vissa saker. En av dessa saker är folk som pratar en massa i min närhet. Egentligen så är det lite konstigt att jag känner så och samtidigt arbetar på en gymnasieskola. Men visst, ibland blir jag väldigt irriterad på jobbet om eleverna är väldigt tjatiga.

Men i alla fall, jag har svårt för att umgås med mer än en person åt gången. För jag vet att om man är tre eller fler så blir det en massa prat. I de situationer så tystnar jag, försvinner in i min värld och säger inte så mycket. Jag försöker då koppla bort allt prat runt omkring mig så gott det går.

Det är inte det att jag vill ha tystnad runt omkring mg. Tystnaden är inte lugnet för mig. Men jag vill välja ljuden jag vill höra. Vill jag vara ifred någon gång så kan jag sätta på mig ett par lurar och sen lyssna på musik. Till exempel Metallica på hög volym är avkopplande. Det är lugnet för mig.

Jag är inte folkskygg, osocial eller blyg (kanske lite). Men jag klarar inte av folk som pratar mycket, speciellt inte om det finns fler av den typen i en och samma folksamling.

Andra ljud är avkopplande

Det är inte det där att jag vill ha tyst omkring mig. Det gillar jag inte heller. Man skulle tro att jag skulle tycka att det var avkopplande att gå ut i skogen och sätta mig på en stubbe och uppleva tystnaden. Men så är det inte, det är tvärtom väldigt stressande tycker jag.

Jag vill ha ljud runt omkring mig men inte alla typer av ljud. Jag vill kunna välja de ljud jag trivs med, ljuden jag upplever som lugnet. Musik på hög volym som sagt, exempelvis hårdrock, är avkopplande. Ljud från bilar är avkopplande också. Men mycket folk runt omkring mig är det inte. Speciellt inte folk som pratar mycket. Det mår jag så smått dåligt av.

Det går säkert att jobba på det är. Att lära sig umgås med folk som pratar mycket. Lära sig att inse att det också kan vara lugnet för mig. Men samtidigt så är detta något som har blivit värre och värre med åren.

Eller vänta nu, värre och värre låter fel. Det låter som det är något negativt. Är inte helt säker på att det är det. För mig är det snarare mer normalt att vara tyst, att inte prata mycket. Men andra tycker det inte är det, det vet jag. Vi är ju alla olika.

Foto via Visualhunt.com

Jag har en längre tid försökt att få till en sak i Excel, nämligen att få ett medelvärde av ett antal värden med i ett Exceldiagram, som en rak linje rakt över ett diagram, som en rak linje. Jag har gjort detta i Excel 2016 för Windows. Använder ni någon annan version av Excel så kan det hända att det ser lite annorlunda ut.

Medelvärde i Excel – En enkel beskrivning

Har som sagt försökt ett tag men inte klurat ut hur man går till väga för att fixa detta. Men för en tid sedan så lyckades jag lösa det hela. Tänkte att det kanske är fler än jag som har klurat på detta så det hela får förevigas i ett blogginlägg.

I detta exempel så har jag tio värden för 10 dagar, med andra ord något väldigt enkelt, allt för att lätt visa upp hur man går till väga. Av detta så gör jag ett enkelt linjediagram.

Medelvärde i Excel

 

Sen på någon lämplig ledig plats så gör jag två beräkningar av medelvärdet för dessa tio tal med formeln =medel(startcell:slutcell) . Jag skriver Medel som rubrik och anger ”0” och ”1” framför de båda beräkningarna.

Medelvärde i Excel

 

Dessa sex celler markerar jag, väljer att kopiera dem och sen klickar jag på diagrammet så det blir markerat och väljer sen Klistra in under startmenyn.

Medelvärde i Excel

Därefter så väljer jag Klistra in special och då får jag upp följande ruta. Här skall man ange Ny serie, kryssa för Serienamn i första rader och Kategorier  i första kolumnen samt ange Y-värden i Kolumner.

 

Medelvärde i Excel

Ändra seriediagramtyp

Nu får jag upp en kort linje i diagrammet för medelvärdet. Denna linje högerklickar jag på och väljer Ändra seriediagramtyp. Jag väljer där Anpassad kombination under huvudkategorin Kombination. För serien med värden väljer jag Linje under Diagramtyp. För medel väljer jag Punkt med raka linjer.

Medelvärde i Excel

 

Nu högerklickar jag på den övre x-axeln och väljer Formatera Axel. Här anger jag 0,0 för minsta gränsen och 1,0 för den högsta gränsen.

Medelvärde i Excel

 

Längre ner på samma ställe väljer jag Ingen för Huvudtyp och Deltyp under Skalstreck. Samt även Ingen för Etikettplacering under Etiketter. Detta gör att den övre X-axeln döljs.

Medelvärde i Excel

 

Jag klickar sen på den högra Y-axeln så den blir markerat, därefter så raderar jag den helt enkelt.

Medelvärde i Excel

 

Är allt nu gjort korrekt så skall man få ett diagram som ser ut så här:

Medelvärde i Excel

 

Precis så som jag ville ha det från början.

Flera medelvärde i ett och samma diagram

Det går också att få flera medelvärde i ett och samma diagram.Till exempel om man har två olika serier med värden. Man gör då ett diagram med två grafer.

Medelvärde i Excel

 

Sedan gör jag två olika medelvärden, en för varje serie, precis som innan.

 

Sedan så tycker jag det är lättast att göra hela proceduren ovan för serie 1 medelvärde. Inklusive då all formatering av den övre X-axeln och den högra -axeln. När man har fått klart allt det så markera man upp de sex celler som innehåller de värden som skall användas till medelvärde för serie 2. Sedan klistrar in dessa i diagrammet, precis på samma sätt som innan (inklusive ändra de inställningar som skall göras vid inklistringen). Gör man på det sättet så får man fram grafen för serie 2 medelvärde direkt utan att behöva formatera någon axel.

Medelvärde i Excel

 

Så där ja, så enkelt är det att få fram ett eller flera medelvärde i ett Exceldiagram. Är det något oklart eller om det har blivit fel någonstans i min förklaring så säg till.

Alla bilder på sidan är producerade av mig själv.

Beröm och smicker

Är det något som jag verkligen har svårt för så är det att få  beröm. Jag känner mig verkligen illa till mods när jag får uppskattning för något jag har gjort. Smicker biter verkligen inte på mig.

Beröm känns jobbigt

Ett exempel är om jag har gjort något, på jobbet eller någon annanstans. Någon kanske säger då ”Bra jobb, det gjorde du verkligen bra Anders”. 

Jag vet att de säger detta och verkligen menar det. De är nöjda med vad jag har gjort och vill ge mig uppskattning. Men jag tycker snarare att det känns jobbigt att få höra det. Även om de menar väl så tar jag det snarare negativt.

För mig är det en självklarhet att alltid ge minst 100% i vad jag än gör. Speciellt då om det är ett jobb jag få betalt för att göra. Då tycker jag inte att det skall behövas ösas en massa ord i all välmening. Jag gör ju bara det jag skall göra.

Det är en annan sak om jag inte gör det jag skall göra. Om jag misslyckas med andra ord. Då är det helt okey att säga det för då har jag misslyckats. Då har jag inte levt upp till förväntningarna på mig.

Men om jag som sagt utför det arbete som jag skall göra, varför då säga det? Varför säga tack för att jag gör ett bra jobb när jag bara utför en självklarhet.

Svårt att ge uppskattning

Likväl som jag har svårt för att ta emot uppskattning så har jag också svårt att ge det. Det ligger nog mycket i att jag själv inte uppskattar en klapp på axeln. Då får jag samtidigt svårt att ge andra det. Jag känner mig lika illa till mods då.

Egentligen så är det fel att känna som jag gör, jag är fullt medveten om det. Men det är så jag känner och det är så jag har känt länge. Att få beröm känns verkligen inte bra, jag känner mig illa till mods.

Mycket av detta tror jag beror på att jag helst av allt vill leva lite i skuggan av tillvaron. Inte stå i centrum mitt i rampljuset. Att få lite beröm gör att strålkastarna riktas mot mig, om än för ett kort ögonblick. Att jag uppskattas, att blickarna riktas mot mig gör att det bara känns obehagligt.

Det spelar ingen roll egentligen i vilken situation det är. Det är illa att gå några positiva ord i ett mail eller mellan fyra ögon. Men det är än värre att få beröm och uppskattning när andra hör eller ser på.

Beröm på nätet

Detta är något som inte bara förekommer i det verkliga livet utan också på nätet. Jag hade två konton på Instagram innan, varav det ena hade en hel del bilder. Jag fick en massa gillanden för de flesta av dessa bilder. Så många att det till slut blev obehagligt för mig. Jag var helt enkelt tvungen att sluta att lägga ut bilderna. Det ena kontot, det där de flesta bilderna fanns, är avslutat och borta. Det andra har jag än så länge kvar men alla bilder jag hade där är raderade. Instagram var helt enkelt inget för mig, jag fick för mycket beröm där.

Foto via VisualHunt