Släktforskar

Jag släktforskar som säkert en del av er som läser detta känner till, tror till och med att jag har bloggat om det förut. En av anledningarna till att man släktforskar är att man vill ha svar på en massa frågor. Den viktigaste och kanske största av alla frågor man ställer sig är att man vill veta vem man egentligen är och var ifrån man kommer. Nu menar jag inte rent geografiskt utan från vilken typ av människor man härstammar ifrån.

När man släktforskar kommer frågor

Självklart kan man inte få svar på alla de frågor man har när man börjar att släktforska. Dessutom så kommer det hela tiden nya frågor ju mer fakta man finner om sin släkt. Men får man under tiden man släktforskar svar på några frågor så är man troligtvis lyckligt lottad.

Sen så finns det självklart frågor man aldrig kommer att få något svar på. Det kan vara allt ifrån små saker som inte hände för allt för länge sedan till stora saker som hände för väldigt långt tillbaka.

Jag tänkte på en sådan sak idag. Någon gång för mycket länge sedan så måste någon som jag härstammar ifrån ha anlänt till Sverige. Tänk om man skulle kunna få veta hur man var släkt med den i ens släkthistoria som satte de första stegen på det som idag är Sverige. Det måste ju ha varit någon som man härstammar ifrån som gjorde detta. Tänk om man kunde få reda på var de satte sina första steg och varifrån de kom.

Nu går det självklart inte att gå svar på dessa frågor men det är en kittlande fantasi att fundera på. Likväl så vore det kul att få reda på hur ens släkt har levt genom hela historian här i landet. Hur levde de under stenålderstiden eller bronsåldern? Var de bönder eller vilda vikingar som åkte runt om i världen och plundrade exempelvis kloster och kyrkor under vikingatiden. Hur är ens släktrelation med den första i ens släktled som blev kristnat?

Frågor som är kittlande

Frågor som alltså kan kittla ens fantasi men som man aldrig kommer att få svar på. Det var ju först i mitten av 1600-talet som man man, åtminstone för ”vanligt folk” började göra anteckningar om vem man var och vem ens föräldrar var. Innan dess fanns det sällan någon dokumentation om enskilda individer. Så det blir svårt att hitta tillbaka längre än så när man släktforskar. Men som sagt, det är rätt spännande att tänka på det.

Nu finns det kanske lite kvar i en som härstammar från exempelvis då den första i ens släkt som trampande på ”svensk jord”. Det har gått väldigt många generationer sedan dess och mycket blod, DNA och gener har blandats i en salig mix. Men ändå, man har ju släkt i rakt nedstigande led som går ända tillbaka tills det ögonblicket och ännu längre tillbaka än så.

Svaren får man som sagt aldrig, det får man leva med. Men man kan ju fortsätta med att fantisera om det.

Fotot kommer ifrån Pixabay och är fotograferat av domeckopolSläktforskar man dyker det upp frågor

Släkthistorier

Jag sysslar med släktforskning en del, i alla fall periodvis. Det största arbetet man gör när man släktforskar är att leta och läsa gamla kyrkböcker.  Såsom exempelvis husförhörslängder, födelseböcker och dödsböcker med mera. Något som man däremot tyvärr sällan gör är att dokumentera ner släkthistorier. Det är historier i olika former som jag garanterat kan lova finns i alla familjer.

Släkthistorier som riskerar att dö ut

För visst finns det släkthistorier i alla familjer, det kan vara historier av olika slag. Allt i från någon släktings äventyr i främmande länder till exempelvis om någon släkting som har gjort något mer eller mindre olagligt. Men det kan också vara släkthistorier om det vardagliga livet. Om hon man till exempel arbetade eller hur släktingar var som person, vad de hade för personliga drag och egenheter. Med andra ord, berättelser och fakta av de mest grundläggande saker. Saker som kan visa sig vara en guldgruva för oss efterlevande som vill veta mer om släkten.

Tyvärr så är man allt för dålig på att dokumentera dessa släkthistorier. Jag önskar personligen att jag var intresserade av släktforskning när mina mor- och farföräldrar levde. De hade säkert en massa att berätta om äldre generationer i släkten. Berättelser som nu har dött ut och då även informationen om dessa släktingar. Information som vore guld värd för mig nu.

Pappas faster

Ett exempel är en av min pappas fastrar som jag hade rätt bra kontakt med när hon levde. Hennes pappas familj vill jag veta mer om, mycket mer. Jag önskar så att jag var nyfiken på släkten redan på den tiden hon var vid liv (hon är död sedan många år tillbaka).

Jag ville veta mer om hennes pappa. Men också om en av pappans systrar som har kommit att intressera mig väldigt mycket. Systern, som hette Beata, har jag fått för mig levde ett spännande liv, hon födde ett antal oäkta barn varav alla utom ett dog tidigt, Hon emigrerade troligen till USA men kom tillbaka efter några år. Men hennes dotter, det enda barn som blev vuxen, stannade troligen kvar i USA men jag vet ännu inte var hon begav sig. Jag vet heller inte om hon gifte sig och om hon fick barn i USA, kanske har jag en hel del släktingar där nu på den sidan av släkten.

Men det finns dock en del dokumenterade släkthistorier i min släkt. Jag har i mina ägor en kopia av en lång text (cirka 25 A4-sidor tror jag det är) som min mormors mamma skrev ner om sin pappa som var postiljon. Det är en spännande text att läsa om händelser han var med om när han reste runt i norra Skåne med post. En riktig guldgruva faktiskt.

Jag har i alla fall nu insett att det är dags att ta tag i att dokumentera släkthistorier. Som det är nu så har jag i stort sätt bara min mamma kvar av de generationer som fanns innan mig. Den dagen hon försvinner så riskeras fakta och släkthistorier om min släkt att dö ut för evigt.

Fotot kommer i från Pixabay och är taget av jarmoluk.

Släktforskning

En hobby som jag har, i alla fall sporadiskt, är släktforskning. Tänkte därför att jag i ett antal inlägg skulle skriva lite om det. En gång i tiden så hade jag faktiskt en blogg om enbart släktforskning men det är ett tag sedan nu. Men några inlägg som sagt om ämnet skall det nu bli.

Släktforskning

Det hela med mitt intresse för släktforskning började någon gång för väldigt länge sen, slutet av 80-talet tror jag. Av någon anledning så fick jag då upp intresset för att forska i min släkt. På den tiden var det inte så lätt. Att sitta hemma med sin släktforskning som man gör nu var inte att tänka på utan ville man leta upp sina anor så fick man bege sig till stadsbiblioteket.

Det var dessutom lite krångligare för mig eftersom jag då, som nu, bodde i Borås och är född i Halmstad där jag hade släkten tillbaka ett antal generationer. Så när jag ville leta upp något så fick jag titta igenom några kataloger över mikrofilmer, fylla i ett beställningsformulär och lämna in det på biblioteket som beställde hem det ifrån Halmstad.

Efter några dagar, upp emot någon vecka kom dessa till Borås och jag fick då bege mig till Stadsbiblioteket, sätta mig vid en mikrofilmsläsare och bläddra i mikrofilmsrullarna efter det jag var ute efter.

Hade jag tur så hade jag beställt hem rätt filmer och jag fick reda på lite uppgifter. Sen fick jag beställa hem nya filmer, vänta någon vecka och upprepa hela proceduren igen. Det tog som ni förstår tid att släktforska och jag tröttnade rätt snabbt.

För några år sedan väcktes intresset till liv igen och numera är det betydligt lättare att forska. Ett abonnemang på någon tjänst på nätet (det finns ett antal att välja mellan) och jag kan när jag vill sitta och leta i mikrofilmer från hela landet. Med andra ord betydligt lättare att forska numera. Med lite tålamod så kan man faktiskt komma rätt långt tillbaka på kort tid. Om man har lite tur vill säga.

Foto via Visual hunt

Detektivarbete

Jag gillar, som många kanske vet, att släktforska. Under de senaste dagarna har jag ägnat väldigt mycket tid åt detta och en sak slog mig helt plötsligt när jag höll på med forskningen – Släktforskning är ett riktigt detektivarbete.

Detektivarbete framför datorn

För om man tänker efter lite så är forskningen om ens släkt ett rent detektivarbete. När man sitter framför sin dator så sitter man och letar intensivt efter fakta om en person. När man letar kanske man finner något som i sin tur ger ledtrådar till var man skall leta vidare efter andra uppgifter om personen i fråga. Steg efter steg så lägger man till den ena informationen efter den andra och till slut så får man en bra och förhoppningsvis intressant information om personen ifråga.

Med andra ord ett detektivarbete, eller kanske snarare ett arbete som en polis utför när denna skall lösa ett brott. Då letar man efter ledtrådar och man får hela tiden nya sådana. Till slut har man så mycket fakta att man vet hur helhetsbilden ser ut.

Som exempel på hur detta detektivarbete inom släktforskningen kan se ut är att man exempelvis vet att man har en släkting som levde i början av 1800-talet. När man håller på att leta efter information om denna person genom att till exempel läsa husförhörslängder så ser man helt plötsligt att denna person som är ens släkting får ett syskon som man inte visste om. Ser man i husförhörslängden att det har tillkommit en ny person i familjen så får man gå in i födelsebok för att verkligen se att det är ett syskon (att föräldrarna är de samma).

Man kan sen med de uppgifter man får fram börja kartlägga denna nya familjemedlem genom att följa den framåt i tiden. Han eller hon kanske gifter sig så småningom, slår ner sina bopålar någonstans, får barn och till slut dör. Genom att leta och följa ledtrådar får man till slut en bild över en person som man inte visste fanns.

Detektivarbete med släkten

För en tid sedan sysslade jag med ett riktigt detektivarbete när det gällde min släktforskning. Jag har en släkting, en kusin till min farfar, som emigrerade till USA. Jag vet vilken dag hon emigrerade med sedan efter det så vet jag inget. Inte var i USA hon hamnade. Vad som hände med henne sedan och om hon bildade familj och så vidare. Det fanns en tanke inom mig om att jag kunde ha ännu fler släktingar i USA än de jag känner till idag.

Jag har läge varit med i en grupp på Facebook som är till för att svenskar skall få hjälp att leta efter släkt i USA och amerikanare efter släkt i Sverige. Tyckte att det var dags att börja använda denna grupp. Ville se om jag kunde få lite ledtrådar om min släkting, som förövrigt hette Anna Kristina. Jag publicerade lite uppgifter om henne, när och var hon var född, när hon emigrerade och så vidare. En kort stund efter så kontakta en kille mig och ville veta lite mer fakta. Jag skickade de uppgifter som jag kände till. En stund senare så återkom han och talade om att han inte hade funnit så mycket. Men han hade hittat hennes SSN-nummer, alltså Social Security Number. Genom detta nummer kunde han se att hon hade bott i Oregon.

Hitta graven

Jag fick då en idé om att använda webbtjänsten Find A Grave. Det är en tjänst där bland annat privatpersoner lägger upp fakta och bilder om gravar på kyrkogårdar i USA. Jag sökte på hennes namn och på delstaten Oregon. En av träffarna jag fick såg ut att stämma bra in. Födelseåret stämde och det stod uppgifter om hennes pappas namn i Sverige och det stämde också. Jag meddelade killen som hjälpte mig detta och han plockade fram mer fakta om denna person. Allt stämde inte till hundra procent men det var såpass nära att denna Anna Kristina troligen är min släkting.

Jag skickade ett mail till kyrkogården för att se om de hade fler uppgifter som kunde bekräfta att hon var den jag tror att hon var, eller om det gick att avfärda henne. Har ännu inte fått något svar tyvärr. Killen i USA som hjälper plockade dock fram fakta om hennes eventuella dotter och dotterns man. Är det rätt Anna Kristina jag har hittat så ser det tyvärr ut som om denna släktgren tar slut i och med dottern då hon inte fick några barn.

Så drömmen om en ytterligare släktfamilj i USA tar kanske slut i och med detta. Men genom ett bra detektivarbete har jag i alla fall fått reda på en massa om Anna Kristina som jag tidigare inte visste. Skulle det vara så att det inte är rätt person jag har hittat så får arbetet fortsätta. Ett detektivarbete inom släktforskningen tar aldrig slut.

Foto via Visual hunt

Kända släktingar i min släkt

Nästan alla som släktforskar får säkert någon gång frågan ”har du hittat något spännande i din släkt?” eller så får man frågan om man har någon kunglighet eller åtminstone någon adlig person i släkten eller i alla fall några kända personer. Chansen till att man skall ha någon ur kungafamiljen eller från någon adlig släkt är för de flesta rätt liten.

Kända släktingar

Personligen så har jag inga kungligheter. Jag har inte heller några kända släktingar. Men jag har hittat en och annan släkting som är rätt spännande. I alla fall i sin enkelhet. Det är sådana personer som gör släktforskningen rolig.

Voiter

Det mest spännande i min släkt tycker jag är Voiter, som var min mormors farfars farfars farmors morfar. Han föddes 1638 i Polen och var polsk soldat i kriget mellan Polen och Sverige i mitten av 1650-talet. Han blev på långfredagen 1655 tillfångatagen av ryttare Arvid, soldat i Karl X Gustafs arme, från Gullebo i Gärdserums socken strax utanför Åtvidaberg. Han fördes 1658 till Sverige och slog sig ner i Gullebo där han tjänstgjorde som dräng och han gifte sig 1666 och fick två barn. Han dog till slut 1710.

Han tog namnet Pålson här i Sverige, detta på grund av att han kom från Polen. Det finns faktiskt en som har skrivit en uppsats om honom vid Stockholms Universitet.

Organisten Nils

Nils Persson Kindius föddes 1630 i Kisa och död 1668 i Vreta Kloster. Han ska ha varit min mormors farfars mormors mormors farfar och det sägs att han var den första organisten i Vreta Kloster. Helt klart är att han tjänstgjorde som organist i klostret.

Om honom kan man bland annat läsa följande som jag tycker säger en hel del om Nils:

Dom 2da Post Trinit…. Eodem die begrofs hederlige och förståndige man Nils Persson i Hornstäfve, organist uti Wreta

Soldaten Magnus

För en tid sedan hittade jag en person som var spännande. Det är min mormors farfars farfar. När han gifte sig så stod han upptagen som soldat. Sedan när han dog så hittade jag följande minnestext om honom, skriven av prästen.

”Afkjedad Corporal boende på Hennelbjörke ägor, född den 13/7 1770. Tjent i 27 år från 1791. Bevistat fälttogen i Tyskland och Norrige. Varit fången i Frankrike, erhållit Tapperhetsmedalj. Feck affkjed med pentjon den 13 juli 1818, begrafs den 28 maji.”

Det är alltså en man som gick i pension som korpral efter 27 år som soldat. Han har varit med i två krig. Som jag förstår, med tanke på beskrivningen och när han levde, så var det Andra Napoleonkriget 1812-1814 samt fälttåget mot Norge 1814. Han satt krigsfåna i Frankrike, var och hur länge vet jag inte. Dessutom så fick han en tapperhetsmedalj. Att hitta sådant här är väldigt spännande och lockar till vidare forskning.

Sen så har det varit en hel del tragiska saker som har hänt. En släkting sägs ha blivit mördad, även om ingen fälldes för det. Jag har två systrar i släkten som drunknade då de gick igenom isen när de var ute på en å som små barn.

Jag har självklart också många som liksom många andra i Sverige emigrerade till USA. Har faktiskt kontakt med ättlingar till några av dessa idag vilket är kul.

Foto via Visual hunt