Styrkor och svagheter kan vara något negativt

Styrkor

På den skola som jag arbetar på så skall alla elever i årskurs 1 ingå i ett nytt projekt. Detta projekt ska, är det tänkt, gå ut på att bygga upp deras självförtroende. De skall få lära sig vilka deras styrkor är och hur de kan använda dessa.

Tanken är bra, i alla fall i grunden, tycker jag. Men trots det så gillar jag inte detta, ser mer nackdelar än fördelar med detta.

Ta fram mina styrkor

Nu i veckan så fick vi i personalen prova på lite av det som eleverna skall göra. Vi fick i uppgift att beskriva ett tillfälle då vi kände oss som bäst och beskriva hur vi kände oss då.

Jag gjorde personlige inte uppgiften av en enda anledning: Att beskriva när man är som bäst är detsamma som att skryta om sig själv och just att skryta tycker jag är fel. Detsamma gäller att ta fram och beskriva sina styrkor, att tala om vad man är bra (eller bäst) på, det är inget annat än skryt.

Jag är rätt för att detta kan användas på fel sätt när eleverna skall göra samma sak framöver. Det kan mycket väl bli så att någon beskriver en situation när han eller hon kände sig som bäst och att de andra eleverna tycker att det var en fjantig situation. Risken är att situationen sedan används för att mobba den elev som redogjorde det hela.

Samma sak kan gälla om en elev berättar om sina styrkor och vad han eller hon är bäst på, med andra ord skryter. Risken är tror jag mycket stor att det sedan används av andra elever till att trycka ner eleven i frågor. Att de till att han eller hon inte ska tro att han/hon är något, se till att han/hon inte är stöddig och så vidare.

Som sagt, tanken bakom projektet är troligen bra men risken är att det används till något negativt.

Mina personliga åsikter

Personligen så vill inte jag visa mina styrkor, jag vill inte vara bäst på något. Vill inte vara sämst heller för den delen men det är bättre att ta fram sina svagheter än sina styrkor. På så sätt så kan man få se vad man kan bli lite bättre på.

Men man får inte bli för bra tycker jag, det måste ligga på en lagom nivå. För det är så jag vill vara personligen, lagom. Varken bra eller dålig, inte ha några styrkor och helst inga svagheter heller.

Man skall vara lagom, inte sticka ut ur mängden. Det är i allafall där i den situationen jag trivs som bäst.

Bilden är ifrån Pixabay

Blogg eller inte blogg och i så fall hur

Att skriva blogg via en bloggtjänst eller inte

Jag bloggar som ni säkert känner till i och med att ni är inne och läser min blogg just nu. Jag minns inte exakt när jag började att blogga och inte heller var jag publicerade minna inlägg först. Att ha en blogg på en egen domän är relativt nytt för mig, det har jag bara haft i cirka 5 år.

Blogg eller inte

Jag har haft min blogg på diverse tjänster innan dess att jag skaffade en egen domän. Vet att jag använde mig av wordpress.com ett tag men innan dess så hade jag en annan tjänst. Den kan ha varit Blogsome, även om minnet sviker lite och därmed gör att jag inte är riktigt säker på det.

Att använda sig av WordPress, på egen domän eller via en webbtjänst, är i och för sig bra. Mycket kommer färdigt och det är bara att installera WordPress eller registrera sig på en tjänst så är man igång nästan med detsamma.

Men ärligt talat så är det inte så kul tycker jag. Jag saknar rätt mycket i det förfarandet. Kanske är det därför som jag inte är så aktiv med min blogg längre.

Statisk blogg

Jag hade faktiskt en blogg redan innan bloggarna var uppfunna. Eller rättare sagt så har jag väl haft flera även om det var samma som flyttades runt lite på olika ställen på nätet. Jag hade en version på Torget, en på Passagen och en på min allra första egna domän, andersdotcom.com.

När jag hade en blogg på Torget och Passagen så var det inte en riktig blogg utan det som på den tiden kallades för Dagbok på nätet. Man skrev helt enkelt blogginlägg men de var statiska. De låg med andra ord inte i någon databas som de sedan hämtades ifrån och publicerades på nätet. Min domän andersdotcom.com var lite av en blandning mellan en nuvarande blogg och en statisk sida då dn byggdes upp av en databas men me än att hämta upp alla inlägg och publicera dem sedan var det inte. Sökfunktioner och annat som man hittar i en blogg idag saknades totalt.

Vad jag nu vill

Jag saknar det där med att skriva en massa och sedan publicera det på nätet utan att lägga det i ett bloggformat. Med andra ord, jag saknar det som kallades för Dagbok på nätet. Jag skulle vilja ha en blogg av något format men bara ha den statisk.

Planer på en sådan finns nu. Sitter och skissar på en helt ny webbplats ifrån mig som kommer att innehålla en hel del olika saker. Bland annat så kommer det, om det nu blir som jag har tänkt, att finnas en massa arktiklar som kan påminna om inlägg i bloggar. Men som kommer att publiceras utan något bloggverktyg (eller CMS som det egentligen kallas).

Med andra ord, jag kommer återgå till att göra webbplatser i ren HTML och CSS. Det är trots allt det jag trivs bäst med.

Foto ifrån VisualHunt

Expert mot min egen vilja, det är min situation

Ofrivillig expert

Jag är lite av en expert mot min vilja. I alla fall så tror folk att jag kan saker som jag inte kan. Att jag har kunskap som ligger långt ifrån mitt område av vetande. Detta gäller på mitt jobb men också privat inom familjen. Området det handlar om är IT eller rättare sagt så gäller det datorer.

Expert trots att jag inte är det.

Skall man ta jobbet först så lär jag vara ansvarig för IT-området på jobbet. I alla fall så finns det de som tror och tycker det. Jag blev lite av IT-ansvarig av min förra chef, lite mot min egen vilja. Hon tyckte, utan att veta vad jag kunde, att det skulle passa mig.

För en vecka sedan ungefär så träffade jag andra med samma befattning inom koncernen jag är anställd i. En av dessa kollegor presenterade sig som ”ofrivillig IT-ansvarig”. Det är lite så jag känner det också.

Tror nu inte att jag tycker illa om att vara lite av expert inom området, i alla fall i andras ögon. Det är kul, i alla fall oftast. Men vad som är jobbigt är att alla tror att jag skall kunna allt och det på en gång. Sanningen är den att jag inte kan så där jättemycket. Jag är långt ifrån kunnig inom området. Kommer någon med något problem så är det inte ofta jag kan lösa det med en gång. Speciellt inte om det är ett nytt problem. Är det något jag har löst innan så brukar jag fixa det snabbt.

Sanningen är den att jag löser 9 av 10 problem som jag får på mitt bord med hjälp av andra experter, oftast då vår IT-support eller med hjälp av sökningar på Google. Ibland löser jag dessutom problemen med att testa mig fram. Lite try and error fungerar ofta, även om det kan ta sin tid ibland. Oftast är det så att man med det sättet att lösa problem lär sig mest.

Aktuellt problem

Senast idag så fick föreställa en expert på jobbet då en ville ha hjälp med att koppla en skrivare till sin dator. Normalt är det inga problem för mig, men hon hade en Chromebook och då var det något nytt. Jag har, trots att jag har jobbat med Chromebook-datorer i cirka ett och ett halvt år, aldrig kopplat ihop en sådan dator med en skrivare på vårat nätverk. Men efter att hållit på i 10-15 minuter så kunde hon skriva ut det hon ville ha ut. Det vara bara för mig att testa lite, leta i inställningar och sedan till slut lyckas. Hon tackade för hjälpen men jag sa att det var jag som skulle tacka för jag fick lära mig något nytt.

Så alltså, andra på jobbet tror att jag är en expert på datorer och att lösa problem som rör dem eller saker som finns i området runt datorerna. Detta är till exempel skrivare, nätverket eller projektorer. Sanningen är att jag troligen inte kan mer än vad de flesta andra på jobbet kan, det finns nog de som kan mer än vad jag kan dessutom.

Expert privat

Det är inte bara på jobbet jag råkar ut för detta. Privat så är jag också lite expert inom området. Jag får oftast vara support för exempelvis familjen. Oftast kan jag lösa problemen men då oftast med hjälp av en riktigt expert – Google.

Vad kan jag då om datorer? Tja, jag kan Office-programmen hyfsat, Excel lite bättre. Jag kan en del om databaser och en del om SQL. Jag kan koda ihop en webbsida hyfsat bra med HTML och CSS. Dessutom så kan jag hantera en del programvara som jag använder mig av ofta, till exempel Genney.

Men jag är fruktansvärt okunnig på allt det tekniska som rör datorer. Är dessutom helt ointresserad av allt det som finns inne i datorn, hur man kopplar ihop ett nätverk och så vidare. Det är inget som jag gillar att göra. För mig är dator inget mer än ett redskap för att utföra saker jag tycker om att sysselsätta mig med. Datorerna i sig är inget som intresserar mig så mycket.

Men i andra ögon så är jag som sagt expert på datorer och jag förväntas lösa problem snabbt och enkelt. Ibland går det snabbt, ibland tar det längre tid och ibland löser jag inte problemen alls.

Är det en ära att vara expert mot sin vilja

Jag vet inte om jag skall ta det som en ära att folk har så stora förväntningar på mig eller om det snarare är något negativt. Ibland så känns det ärofylld men ibland blir jag så trött på att folk tror att jag kan allt. Speciellt då med tanke på att jag inte kan så mycket och inte vill kunna så mycket inom området då det inte intresserar mig.

Ibland så vill jag bara säga åt de som kommer med problem att de skall söka efter en lösning på Google. Det är troligen så jag kommer att lösa det. Men det är bara att bita ihop och försöka hjälpa till.

Jag skall ju vara en expert, i alla fall enligt andra. I mina ögon så är jag bara en ofrivillig expert.

Fotokredit: Got Credit på Visualhunt.com /CC BY

Tåg eller buss, för mig är valet enkelt om jag måste välja

Från ett tåg

I dagarna så har jag gjort en kortare resa. När jag reste bort så valde jag att göra resan med tåg. När jag sedan dagen efter åkte hem igen så tog jag bussen. Jag kunde på så sätt jämföra de olika sätten att transportera sig mellan orterna så som jag gjorde. För mig är valet enkelt, utan tvekan så väljer jag att åka med tåg om jag får möjlighet att välja.

Tåg eller buss?

Resan jag gjorde var mellan min hemstad Borås och grannorten Göteborg. Anledningen till resan var att jag skulle på en konferens som min arbetsgivare att anordnat.

Det är med andra ord ingen lång resa, det är cirka 6 mil mellan städerna. Det tar därför inte så lång tid att transportera sig mellan de båda städerna. Resan med tåget ner till Göteborg tog ungefär 65 minuter medans bussresan hem tog cirka 60 minuter. Men det var tillräckligt lång resväg för att jag skulle jämföra för- och nackdelarna med buss och tåg.

Jag föredrar helt klart att åka tåg framför buss om jag får välja. Resan tog visserligen längre tid, cirka 5 minuter, men ändå tycker jag att en tågresa är att föredra framför att ta bussen.

Anledningarna är många. För det första så tycker jag att tåget är mer bekvämt att åka än bussen. Visserligen, om jag nu skall jämföra tåget jag åkte med häromdagen och bussen dagen efter, så var bussen fräschare och hade ett mer bekvämt säte. Men jag föredrar ändå bekvämligheten med tåget, det är mer avkopplande tycker jag.

Varför jag tycker tåget är bättre

Troligen är det för att med tåget så har man ingen trafik runt omkring sig. Det är tåget och inget annat som transporterar sig på spåret. Men med bussen så åkte vi först igenom Göteborg som inte direkt är tom på trafik. Sedan åkte vi på Riksväg 40 och den är en av de mest trafikerade vägarna i Sverige. Även om man bara sitter där som passagerare så tycker jag det är smått stressande att ha all trafik runt omkring sig. Det går liksom inte att koppla av och njuta av resan, i alla fall kan inte jag det.

Sen, om man tar bussen, så ser man i stort sätt bara vägen man åker på och trafiken runt omkring. Visst ser man lite natur vid sidan av vägen, men den känns avlägsen på något sätt. Lite av en kuliss bara som skall försköna intrycket av motorvägen.

Åker man med tåg däremot så känns det mer som man åker mitt i naturen, i alla fall stundtals. Tågspåret slingrar sig utmed sjöar, åker genom täta skogar och genom vackra miljöer. Dessutom tar tåget resenären in i små fina samhällen som man bara passerar förbi utanför med bussen.

Väljer tåg framför buss om jag kan

Så får jag och har jag valmöjligheten, så väljer jag tåget framför bussen. Allra helst så skulle jag velat ta tåget hem också men det fanns inget som passade. För det är tyvärr så att antalet tåg inte är detsamma som förr. När jag var yngre så gick det tåg mellan Borås och Göteborg väldigt ofta. Det var minst ett tåg i timmen, ibland flera. Nu för tiden så går det bara ett fåtal om dagen. Dessutom så var antalet passagerare ombord på tåget rätt glest. Ett tag så var jag den enda passageraren, åtminstone i den vagnen jag satt i.

Detta är trist tycker jag. Tydligen är det så att de flesta föredrar bussen. Varför kan jag inte riktigt förstå. Tidsskillnaden är som sagt inte många minuter, de utgår och ankommer från ungefär samma ställen och det kostar lika mycket att åka med de båda.

Nu kommer det, förhoppningsvis, att byggas en ny tågsträckning mellan Borås och Göteborg. Tyvärr så kommer den väl inte ha samma fina rutt utan, precis som motorvägen, gå så rakt som möjligt mellan städerna. Med andra ord inte igenom små samhällen eller utmed fina sjöar. Men tåget kommer troligen att bli ett snabbtåg och det kommer innebära att man kommer att ta sig snabbare mellan städerna jämfört med bussen. Förhoppningsvis så kommer fler då att välja tåg framför att åka buss.

Ett val som jag tycker är självklart. Det är ju roligare, trevligare och mer bekvämare att transportera sig fram på ett spår framför på en väg. Dessutom så är det ett mera miljövänligare sätt att resa.

Betyg på all lakrits, en sammanfattning

Betyg på lakrits

Igår på julafton så åt jag den sista lakritsen i kalendern. 24 dagar med olika sorters lakrits är nu över. Jag har satt betyg varje dag och så har dagen efter sista testen så tänkte jag sammanfatta det hela.

Betyg som jag satte

Att jag åt den sista lakritsen från lakritskalendern igår stämmer inte riktigt. Igår var det inte ett fåtal bitar utan en hel burk. Den är långt ifrån uppäten ännu, men jag har smakat på den, flera gånger.

Jag bestämde mig innan det att jag började prova lakritsen den 1 december att jag skulle ha ett system för att sätta betyg. Tanken var att jag inte skulle få sätta betyg hur som helst. Jag hade ett system, vilket jag har bloggat om innan. Detta system försvårade betygsättningen en hel del.

I och med att jag hade exempelvis en möjlighet att sätta en etta i betyg så var det svårt att veta när den skulle delas ut. Jag var dessvärre väldigt snabb med att dela ut ettan. Redan andra dagen så gav jag bort detta betyg. Vilket så här i efterhand var extremt dumt. Båtarna som var den smaken var inte sämst, det var Lingonen som kom en vecka senare, den 9 december. Båtarna var inte ens näst sämst, det var Viol och Salmiak den 19 december.

Så med lite distans så skulle inte Båt få en etta i betyg utan kanske den tvåan som Lingonen fick.

Jag gav min enda femma i betyg till Saltlakritsen den 5 december. Också rätt tidigt för att ge ut detta betyg kan man tycka. Men Saltlakritsen från Haupt är den godaste lakritsen jag någonsin har ätit, och jag har testat många olika sorter. Så att ge den en femma kändes rätt. Visserligen skulle jag kunna bli överraskad med någon ny pralin jag aldrig testat innan och som skulle kunna vara riktigt god. Men chansningen gick hem.

Jag har satt betyg varje dag och har nu också rangordnat pralinerna efter vad jag egentligen tyckte om dem. Betygen och deras placering stämmer inte alltid helt överens som sagt.

Betyg och placering för lakritsen

Fortsätter jag nästa år

Tänker jag då köpa en kalender nästa år? Tja, vem vet. Som det känns nu så kommer jag inte det. Visserligen så har jag fått smaka på goda praliner nu under december men jag har också blivit väldigt besviken. Men vem vet, när det börjar närma sig 1 december 2018 så kanske jag slå till. Jag älskar ju lakrits och det är spännande att prova olika sorter.

Men nu har jag köpt en kalender från Haupt (som gör den bästa lakritsen utan tvekan) men det finns kalendrar från andra tillverkare. Så jag kanske köper en sådan i stället. Eller så blir det (troligen) en från Haupt igen när det börjar närma sig starten för en ny kalender.

Jul är starkt förknippad med att äta under min uppväxt

Mat till jul

Jag har blivit ombedd att berätta lite om hur min familj firade jul förr. Tydligen så hade vi lite udda vanor, vanor som var förknippade med framför allt ätande av mat. Vi åt nämligen mycket och ofta.

Jul i mina ungdomsår

Vi började med att fira jul redan dagen innan julafton, den 23 december med andra ord. I alla fall började vi att äta av julmaten då. För på kvällen dan före dan så åt vi av all julmat. Det var inte så som många andra gör när de kanske smakar på skinkan. Vi åt av allt. I alla fall så har jag för mig att vi gjorde detta den 23 december redan, men jag kan minnas fel.

Sen på julafton så drog vi igång på allvar. Först så var det frukost på morgonen. Detta följdes sedan av förmiddagsfika, har för mig att det var pepparkakor och lussekatter som gällde.

Sen till lunch så åt vi samma sak varje jul, nämligen lutfisk med kokt potatis och vitsås. Till efterrätt var det ris á la Malta med jordgubbssylt. I ris á la Maltan hade vi en tradition varje jul, nämligen en mandel. Den som fick den fick en present.

Detta följdes sedan av eftermiddagskaffe, har för mig att det var under tiden vi tittade på Kalle Anka. När det programmet var slut så öppnade vi alla julklappar.

Stora matintaget under jul

När julklapparna var öppnade så var det dags för mat igen, nu det stora julbordet. Jag minns inte allt av det som fanns att välja på. Men vi inledde i alla fall med bland annat:

  • Olika sillar
  • Lax
  • Janssons Frestelse
  • Sillsallad
  • Ägg

Sen så kom omgång två och där hittade man bland annat:

  • Skinka
  • Köttbullar
  • Prinskorvar
  • Julkorvar
  • Sylta
  • Brunkål
  • Grönkål
  • och säkert mycket mer än så

Dessutom så fanns det olika sorters bröd, smör och ost.

Sen på kväll så spelade vi ofta något spel och då åts det en massa julgodis, chokladkartonger öppnades och så vidare.

Dagen efter

Dagen efter så var det i det stora hela samma sak igen. Frukost, fika och sen lunch. Fast på juldagen så åt vi kalkon till lunch och ostkaka till efterrätt. Sen så var det fika igen och på kvällen julbord och därefter en massa godis.

För vi åt inte bara julmat på julafton. Vi började som sagt den 23 december och sen fortsatte vi. Vi åt åtminstone av julbord fram till och med nyårsafton. Men vi kan ha ätit det varje dag fram till och med trettonhelgen till och med.

Som ni förstår så räckte det inte med en skinka utan flera skinkor köptes och lagades till innan och efter jul. Det samma gäller väl många av de andra rätterna.

Sen så kan det mycket väl ha varit så att antalet rätter på julbordet minskade med tiden, att det inte fylldes på med nytt av allt när det tog slut.

Nu för tiden

Man var rätt trött på julmat efter det att jul och nyår var över. Kanske så är det därför jag har svårt att tänka mig att äta julmat nuförtiden. Det går år mellan varje intag av julmat numera för min del. Jag åt lite julmat julen 2014. Sen så har jag inte ätit något förrän i år då jag åt lite med jobbet. Ärligt talat så var det så där. Okey, mycket av det jag åt nu innan jul smakade gott men det tilltalade mig inte direkt. Förmodar att jag har förätit mig på maten under åren. Jag är ärligt talat glad om jag slipper all julmat under julhelgen numera.

 

Foto av fireflythegreat via Visual hunt / CC BY

God Helg – Sista lakritsen i årets kalender

God Helg

Sista innehållet i kalendern var God Helg. Inte en överraskning direkt, hade gissat på det. Men överraskningen var mängden praliner som fanns i dagens lucka. Dessutom så var den överraskande god måste jag erkänna.

God Helg

Som jag skrev igår så misstänkte jag att dagens innehåll i lakritskalendern skulle vara God Helg, den eller Vinter. Men det troliga trodde jag var att det skulle vara pralinen som kom idag. Egentligen så hade jag trott att det skulle vara gårdagens pralin, God Jul, idag. Men efter omständigheterna så kändes God Helg som ett lämpligt alternativ.

God HelgVad som däremot var överraskande var att det inte var några få praliner som det tidigare har varit. Visserligen så bord jag ha misstänkt det i och med att de övriga 23 dagarna så har det varit ett litet rör med praliner. Idag så var det en stor lucka och i denna helg så fanns det en burk innehållandes God Helg. Visserligen så var det inte en sådan stor burk på 165 gram som man normalt köper utan en mindre på 90 gram. Men ändå, det var verkligen en glad överraskning.

Som vanligt när det gäller de praliner som Haupt normalt säljer så finns det en webbsida som beskriver pralinen. För God Helg så står det följande:

Saltlakrits omgiven av vit choklad, saffran och lingon.

PASSAR TILL
Glögg

Min åsikt

Jag misstänkte som sagt att det var God Helg idag och det gjorde mig smått nervös då denna innehåller lingon. Lingon är verkligen något som jag inte tycker om. När det den 9 december var just lingon i kalendern så fick jag slänga dem. Jag åt en eller två sedan så gick det inte mer.

Men dagens pralin smakade tack och lov inte lingon. Det smakade ärligt talat inte heller saffran tycker jag utan bara choklad. Men detta gjorde att den var helt okey att äta. Det skall inte vara några problem att sätta i sig hela burken.

Dagens betyg då? Jag hade bara en trea kvar att dela ut, så det var just det som den fick. Kändes dessutom som ett helt okey betyg för God Helg.

Alla foton är tagna av mig själv.

Pepparkaka – Nu är det lakrits-jul igen

Pepparkaka

Dagens smak i kalendern var lite överraskande faktiskt, men ändå inte. Dagens två små bitar smakade pepparkaka. En smak som jag visste skulle komma någon gång men trodde inte att den skulle komma just idag.

Pepparkaka

Jag var nämligen helst säker på att pepparkaka var den smak som skulle avsluta årets lakritskalender. För denna pralin säljs i deras vanliga sortiment under namnet God Jul. Eller rättare sagt så finns det i deras tillfälliga sortiment Limited Edition. I och med att den kom redan idag, dan för dan, så undrar funderar jag mycket på vilken pralin det är som avslutar. Mer om det senare.

Som sagt, God Jul med smak av pepparkaka finns att köpa. Som vanligt så presenteras den av Haupt på en speciell sida för pralinen. Där kan man läsa en beskrivning av pralinen och vad den passar bra till. Följande står om pralinen:

Vår julpralin är en bit lakrits omgiven av belgisk vit choklad som är smaksatt med en juldoftande kryddblandning som påminner om pepparkaka.

PASSAR TILL
Julpralinen gör sig bra på julbordet tillsammans med alla våra klassiska julsmaker eller som en pralin på glöggbjudningen.

 Min åsikt

Jag har ofta under de dagar då jag har recenserat innehållet i kalendern varit lite negativ till att det inte smakar så mycket. I alla fall inte de smakar som de skall smaka. Oftast så har det bara smakat choklad, inget annat.

Men dagens pralin smakade faktiskt, överraskande nog, vad den skulle smaka – Pepparkaka. Kanske inte sådana pepparkakor som man äter nu till jul utan den där mjuka sorten. Men den var faktiskt riktigt god.

När det gäller att sätta betyg på den så ställdes jag inför ett stort dilemma. Jag har försökt att göra min betygsättning lite seriöst och då bestämt mig innan för hur många ettor, tvåor, treor, fyror respektive femmor jag får sätta. Nu när det var två dagar kvar så har jag en trea och en fyra. Detta krånglar till det en hel del.

Dagens pralin är mycket väl värd en fyra. Men tänk då om morgondagens är en riktigt god pralin. Det kan mycket väl vara Vinter som är min favorit just nu och den är värd en stark fyra.

Men sätter jag en trea idag och har då betyget fyra kvar till i morgon så kan det också ställa till det. Det kan mycket väl vara deras pralin God Helg i morgon och det är en pralin som jag tror att jag inte kommer att tycka om ( i och med att den innehåller lingon). Att då tvingas sätta betyget fyra på något jag inte tycker om är inte bra.

Nu tror jag att sannolikheten är större att det blir God Helg som kommer i stället för Vinter. Detta i och med att den passar mer till julafton än vad Vinter gör. Men å andra sidan, Vinter är mer lyxig och det kanske vore en trevlig överraskning på julafton.

Men i alla fall, jag gör en chansning och sätter betyget fyra på dagens pralin pepparkaka.

Fotot är taget av mig själv

Citron, Lime, Yuzo och Bergamott – En syrlig blandning

Citron, Lime, Yuzo och Bergamott

Dagens smak, eller rättare sagt smakar, i kalendern var Citron, Lime, Yuzo och Bergamott. Med andra ord en syrlig blandning av olika smaker. Kan ju bli ganska gott, eller kanske inte.

Citron, Lime, Yuzo och Bergamott

Dagens bidrag i lakritskalendern från Haupt var enligt beskrivningen Citron, Lime, Yuzo och Bergamott. Förutom dessa fyra smaker så var det också salt lakrits och vit choklad. Många olika intryck med andra ord.

Kul att Yuzo var en av smakerna tycker jag. Hörde talas om denna frukt för första gången under sändningen ifrån Nobelfesten. Hade aldrig hört talas om den tidigare faktiskt. Men nu fick jag smaka den. Eller så fick jag kanske inte det, vet inte vilken smak jag skulle leta efter.

Dagens pralin säljs i normala fall av Haupt i deras sortiment och då heter den mer kortfattat Citron. Som vanligt så tipsar Haupt på deras webbsida om vilken eller vilka drycker som passar bäst till att skölja ner deras praliner. För Citron så står det att bäst passar en söt Riesling. Vet inte helt säkert men jag har för mig att det är ett vitt vin.

Min åsikt

Jag vet inte direkt vad jag skall tycka om Citron-, Lime-, Yuzo- och Bergamott-smakerna. Det borde vara en syrlig smak kan man tycka men jag kände inte mycket av det skall jag erkänna. Det är synd på sitt sätt eftersom jag gillar när det är lite syrligt.

Men med tanke på att det förutom dessa syrliga smaker även ingår en salt lakrits och en söt choklad så tar alla smaker ut varandra enligt mig. Som vanligt när det är lakritspraliner med choklad runt om så tar chokladen över alla andra smaker till viss del. Trots att det borde vara en massa sura smaker så blir det bara sött i munnen när jag åt dessa.

Den smakade inte illa utan den var fullt ätbar. Men jag hade hoppats på betydligt mer smak.

På Haupts webbsida och på deras facebook-sida gav jag den betyget 3.

Fotot är taget av mig själv.

Earl Grey – Skall inte det smaka te om det

Earl Grey

Dagens smak i kalendern var Earl Grey. Med andra ord så förväntar man sig att det skall smaka te om dagens pralin. Men jag vet sjutton om det gjorde det. Det smakade något men inte sjutton var det engelskt te.

Earl Grey

Jag dricker sällan te och jag vet inte så mycket om det heller. Men jag har för mig att Earl Grey är ett engelskt frukost-te. Jag åt de båda pralinerna som fanns i dagens lucka i lakritskalendern sent på eftermiddagen. Kanske så skulle de ha fungerat bättre om jag åt dem till frukost (vilket jag i och för sig inte äter). Nä seriöst, de skulle ha smakat detsamma oavsett när på dygnet de intas.

Jag har druckit Earl Grey vid flera tillfällen och jag har ett svagt minne av hur de smakar. Men jag vet inte om minnet sviker eller ej, jag tror inte de smakar som dagens praliner.

Det är säkert lite äkta te i pralinen, det förutsätter jag. Så det borde smaka lite te om det. Men i och med att det är så mycket andra smaker, till exempel choklad, socker och framför allt lakrits, så försvinner te-smaken och det smakar bara godis.

Vad skulle passa till?

Haupt har som vana att presentera något som passar till pralinerna för de som ingår i deras sortiment. Nu ingår inte Earl Grey i detta sortiment men om min fantasi får spåna lite så tror jag att jag vet vad som skulle passa bra till. Mitt förslag är helt enkelt Scones. Kanske skulle passa bättre till om det smakade mer te.

Dagens pralin smakade inte så gott, vet inte om det beror på att det inte var någon speciell smak. Den smakade som många andra praliner i kalendern, nämligen choklad. Det var, kanske, en ytterst liten te-smak. Kan ha känt det men är inte helt säker.

Samtidigt så smakade det inte illa. Bitarna gick att äta utan några besvär. Det har funnits betydligt mindre behagligt innehåll i årets kalender. Så det var enligt mig en pralin som låg lite mittemellan, verken gott eller mindre gott.

Därför så gav jag den betyget 3 på Haupts webbsida och deras Facebook-sida.

Bilden är tagen av mig själv.