Blodprov lär jag aldrig någonsin uppskatta

Blodprov

Jag gillar inte att ta blodprov. Detta trots att jag har tagit så många prov nu, framför allt under de senaste åren. Man tycker att jag borde bli van men jag känner fortfarande en stor olust inför varje provtagning.

Blodprov är inget kul

Trots att jag har genomgått en del undersökningar som är betydligt värre än ett blodprov så är det just dessa som jag känner mest olust inför. Jag har i skrivande stund genomgått tre stycken magnetröntgen, ett ryggmärgsprov och ett benmärgsprov.  Man kan tycka att det i jämförelse med dessa så skulle ett blodprov vara en baggis. Men så är det inte, långt ifrån.

Jag känner mig inte nervös inför ett blodprov. Snarare så är det en stark olustkänsla. Förr så trodde jag att det var en rädsla inför att bli stucken men själva sticket tänker jag inte på när det tas. Det är snarare det där med blodet som jag känner obehag inför.

Blod

När jag var yngre, ungefär i tidig tonår, så kunde jag inte se blod utan att svimma. Kanske så är det detta som finns kvar inom mig fortfarande. Jag har inte svimmat i åsynen av blod i vuxen ålder men känslan av att vara på väg att svimma har infunnit sig i samband med blodprov.

När det är dags att ta ett prov så tittar jag alltid bort eller blundar. Egentligen så tittar jag bort redan då provtagaren förbereder provtagningen. Jag vill helt enkelt inte se alla rör som skall fyllas.

En gång för ett par år sedan gjorde provtagaren misstaget att säga att jag kommer att ta sex stora rör med blod ifrån dig. Då svarade jag att det inte känns så bra just nu hos mig. Jag kände helt enkelt att jag var på väg att svimma (även om det troligen var ren inbillning).

För något så sa provtagaren inget men jag fick se henne plocka ihop 6-7 rör varav en del var stora. Detta räckte för att jag skulle känna mig dålig. Jag sa inget utan bara blundade och försökte koppla av. Efteråt tyckte provtagaren att jag var väldigt blek och hon erbjöd mig lite vatten. Tackade nej till detta men ja till den slickepinne hon erbjöd mig sen. Jag behövde få upp blodsockret tyckte hon.

Blodprov i framtiden

Det troliga är nog att jag alltid kommer att känna denna olust inför alla provtagningar. Jag kommer säkert få svimningskänslor även om jag kommer att hålla mig vaken. Det är alltså inte själva sticket som jag känner obehag inför utan i stället vetskapen om att det finns en massa blod i närheten av mig och att det är blod som kommer ifrån mig.

Såvitt jag vet så är det dags för nästa blodprov senare i höst. Jag är inte rädd eller nervös inför detta, inte redan nu i alla fall. Men jag tänker på det ibland med en allt växande olustkänsla.

Fotokredit: NTNUmedicine via Visual hunt / CC BY-NC